Dynamic HyperText Markup Language (DHTML) script är en grupp skriptspråk som används för att lägga till interaktiva element på webbplatser. DHTML är inte ett separat språk i sig – HyperText Markup Language (HTML), Cascading Style Sheets (CSS), JavaScript och Document Object Module (DOM) är huvudspråken som utgör DHTML-skript. Den dynamiska karaktären hos DHTML gör att en webbsida kan ändras när den väl har laddats in i en webbläsare, men den kan inte ändra innehållet varje gång sidan laddas.
När webben först skapades var de flesta webbplatser statiska, vilket betyder att deras innehåll alltid var detsamma oavsett vad användaren gjorde. När webbplatser började bli mer komplicerade i både innehållsstruktur och design, blev behovet av att skapa sidor som kunde reagera och förändras beroende på användarens input allt viktigare. Detta behov är anledningen till att DHTML började användas av programmerare.
Det är omöjligt att säga exakt när DHTML-skriptet först användes, men det började bli populärt när version 4-webbläsare släpptes. Ett välbekant problem för webbdesigners är att det är svårt att använda ny teknik eftersom användare på det hela taget är relativt långsamma med att uppgradera sina webbläsare. Detta faktum försenade användningen av DHTML-skript. Användningen av DHTML-skript började verkligen ta fart när World Wide Web Consortium (W3C) släppte en uppsättning standarder för dess användning. Detta gjorde det möjligt för webbdesigners att skapa standardiserade skript som kunde användas över Internet.
En förvirrande aspekt av DHTML-skript är att det inte anses vara ett datorprogrammeringsspråk eftersom det är en uppsättning olika skript- och märkningsspråk som används tillsammans – nämligen HTML, CSS, JavaScript och DOM. CSS används för att skapa stilmallar som definierar hur en webbsida visas, medan JavaScript kan lägga till de interaktiva elementen. Det är inte heller en teknik för att skapa dynamiskt innehåll, utan istället ett verktyg för att göra en webbplats interaktiv. Det betyder att det tjänar ett annat syfte än andra skriptspråk, som Hypertext Preprocessor (PHP).
DHTML fungerar genom att tillåta ägaren av en webbplats att skapa variabler som kan ändras av slutanvändaren. Dessa variabler påverkar sidans HTML-kod, vilket i sin tur förändrar hur webbplatsen ser ut för användaren. Den viktiga skillnaden att göra mellan DHTML och andra skript- och webbutvecklingsspråk är att DHTML inte kan ändra sidan till unikt innehåll varje gång en sida laddas. Istället kan den bara ändra hur sidan visas efter att den har laddats.