I grammatik är ackusativ kasus den form som ett substantiv, pronomen eller adjektiv i ett böjt språk tar när det är det direkta föremålet för ett transitivt verb. För att uttrycka det i lekmannatermer, ibland stavas ord olika beroende på deras roll i meningen. Dessa systematiska stavningsvariationer kallas för ett ords kasus. Subjektet – vanligtvis den person eller sak som agerar i meningen – tar nominativformen, medan det direkta objektet – personen eller saken som får något gjort åt det – tar ackusativformen. På vissa språk kan ackusativfallet ha andra användningsområden också, men dessa varierar mycket från språk till språk.
På många språk, inklusive esperanto, grekiska, latin, polska och sanskrit, har ämnen och direkta föremål olika former eller stavningar. Dessa språk är kända som böjda språk. Till exempel slutar latinska substantiv med första deklination i ackusativ på -am i singular och slutar på -som i plural. Oavsett var ordet finns i meningen, varnar dessa ändelser läsaren eller lyssnaren om att det ordet förmodligen är det direkta objektet. Adjektiv eller artiklar som modifierar det direkta objektet och eventuella pronomen som fungerar som direkta objekt på dessa språk måste vanligtvis också vara i ackusativ.
De flesta böjda språk har mer än bara nominativ och ackusativ. Ofta kan flera olika kasus, inklusive ackusativ, användas som föremål för vissa prepositioner eller för att uttrycka olika andra samband. Tyska, till exempel, använder ackusativ i vissa tidssatser. På grekiska kanske det inte finns någon lätt uppenbar anledning till varför ett objekt med en viss preposition tar ackusativfallet snarare än genitiv eller dativ. När man lär sig ett nytt språk måste dessa användningsområden ofta helt enkelt memoreras eller förvärvas genom upprepad exponering.
Modern engelska, å andra sidan, har inte ett fullt utformat kasussystem, så det har ingen riktig ackusativ. Stavningen, eller morfologiska formen, av ett engelskt substantiv förändras vanligtvis inte beroende på om det är ett subjekt eller direkt objekt. Till exempel stavas båda substantiven i meningen ”Maria gillar giraffer” på samma sätt som substantiven i meningen ”Giraffer som Maria.”
Några engelska pronomen kommer att ändra sina former när de används som objekt; till exempel, ”han” blir ”honom” och ”hon” blir ”henne”, beroende på deras funktion i meningen. Dessa pronomen sägs ibland ha en objektiv kasus eller snett kasus, vilket liknar ackusativ för andra språk. Att märka fallet med ett pronomen på engelska är användbart när man diskuterar skillnaden mellan ”vem” och ”vem” eller andra potentiellt förvirrande grammatiska situationer.