Grammatiker använder termen ackusativ absolut för att beskriva en speciell konstruktion på vissa språk. Det är på sätt och vis en klausul som inte kan stå av sig själv och har liten eller ingen betydelse förutom när den tas med resten av meningen. Konstruerad i ackusativ kasus, uppträder det oftast som ett substantiv eller pronomen sammanfogat med ett predikat och saknar ett finit verb. Det ackusativa absoluta förekommer i grekisk, latin och vardagligt engelsk grammatik, men det är av särskild betydelse i modern tysk grammatik. Att förstå vad som menas med absolut konstruktion och ackusativ kasus kan hjälpa till att förklara just denna grammatiska konstruktion.
En absolut konstruktion är inte grammatiskt kopplad till meningens subjekt och predikat och är en logisk del av meningen endast genom sammanhang. Detta kan få det att likna ett dinglande particip, men medan ett dinglande particip har för avsikt att beskriva eller modifiera ett substantiv, gör inte en absolut konstruktion det. Akkusativfallet kallas även objektivt kasus på engelska; det gäller substantiv och pronomen som är föremål för en mening, vare sig de är direkta eller indirekta. Vissa grammatiker beskriver ackusativ som fallet som resten av meningen pekar på, eftersom det klargör vem eller vad som tar emot verbets handling.
Akkusativen absolut bildas av ett substantiv eller pronomen i ackusativfallet och placeras i en absolut konstruktion utan ett finit verb. Finita verb är traditionella handlingsverb, som att springa eller dansa; icke-finita verb är de som kräver ett direkt objekt för att vara meningsfullt, som att vara, ha eller köpa. Ett engelskt exempel på ackusativ absolut finns i meningen ”Han är min bror, jag lånade honom pengarna”, där ”han som är min bror” inkluderar ett icke-finit verb och ett pronomen i ackusativa kasus.
I tysk grammatik används ackusativ absolut vanligtvis med en substantivfras. När den används på detta sätt beskriver konstruktionen något som hör till ämnet. Till exempel innehåller meningen ”Paraply i handen, han gick in i butiken” det ackusativa absoluta ”paraplyet i handen” för att indikera att motivet, ”han” håller ett paraply. Tyskan använder fortfarande ackusativ kasus med meningsobjekt som berörs av subjekten, men använder inte absoluta konstruktioner på det sätt som engelska gör. På både engelska och tyska saknar dock ett ackusativ absolut fortfarande en direkt grammatisk koppling till resten av meningen och är därför inte vettigt i sig.