Det 17:e tillägget är ett tillägg till den amerikanska konstitutionen. Den föreskriver att amerikanska senatorer väljs genom folkomröstning och skrevs för att ersätta en tidigare artikel som föreskrev val av amerikanska senatorer av enskilda delstatslagstiftare. Den tillhandahåller vidare ändringar av metoden för att fylla platser som lämnas efter halva tiden. Det antogs den 8 april 1913.
Artikel ett, avsnitt tre i den amerikanska konstitutionen anger de ursprungliga lagarna om den amerikanska senaten. Detta inkluderar tillhandahållandet av två senatorer per stat, var och en tjänar en sexårsperiod och var och en har en röst. Den föreskriver vidare att sådana senatorer ska väljas av lagstiftaren i den stat de representerar. Det 17:e ändringsförslaget ger samma antal senatorer och röster, och för samma mandatperiod, men det ändrar metoden för val till en folkomröstning, eller elektorer. Det föreskrivs vidare att sådana väljare måste uppfylla rösträttskvalifikationer, vilket är avsett att inkludera kvalifikationer som ålder och bosättning.
Före det 17:e ändringsförslaget var avsikten med valet av senatorer av statliga lagstiftare att förhindra oinformerade väljare från att välja en kandidat som var okvalificerad eller oetisk bara för att han höll bra tal eller gav stora löften. Författarna av konstitutionen trodde att förtroendevalda, som hade erfarenhet av politikens sätt och strategier, skulle vara mindre benägna att ge efter för kandidater vars kvalifikationer bestod av charm mer än substans. De trodde också att sådana valda tjänstemän skulle stå över mutor, sidoavtal och skrämseltaktik som kan användas av vissa som söker en plats i senaten. Det ansågs vidare att senatorer borde vara fria från stressen med att kampanja så att de kunde fokusera på att regera.
Den processen ansågs allmänt ha fungerat ganska bra fram till mitten av 1850-talet. Frågan om slaveri och den tillhörande ökningen av partiskhet och allmän oenighet tillskrivs ofta det gamla systemet med senatsvals misslyckande. Flera stater misslyckades helt enkelt med att välja senatorer i flera år i taget, vilket gjorde att de var under- eller ej representerade i senaten. Flera val genomfördes också utifrån valmetodik.
1866 antog kongressen en lag för att hjälpa till att kontrollera valmetoden. Denna lag anses ofta vara föregångaren till det 17:e tillägget, men även om det hjälpte så hjälpte det inte mycket. Samtidigt hade konceptet direktval, som är folkval, snabbt fått stöd.
Först infördes redan på 1820-talet, föreslogs den första grundlagsändringen som föreslog direktval 1893. Varje år därefter, fram till 1903, föreslogs en sådan ändring i kongressen och förkastades av senaten. Direktval av amerikanska senatorer, och en motsvarande process för att fylla vakanser, antogs slutligen som det 17:e tillägget 1913, nästan 100 år efter att det först föreslogs.