Eye movement desensitization and reprocessing (EMDR) är en psykoterapeutisk teknik som är tänkt att hjälpa människor att bearbeta traumatiska händelser. Det har använts vid behandling av posttraumatiskt stressyndrom, ångestsyndrom och relaterade psykologiska problem. Effektiviteten av denna process är inte förstådd, och den är kontroversiell i vissa kretsar. Vissa människor hävdar att EMDR är av tveksamt värde, eftersom det inte har fungerat bra i kontrollerade studier och eftersom mekanismen genom vilken den fungerar är oklar.
Konceptet utvecklades i slutet av 1980-talet. Vid desensibilisering och upparbetning av ögonrörelser går klient och terapeut igenom en serie på åtta steg tillsammans. Målet är att få klienten att bearbeta traumatiska händelser utan att uppleva trauma, så att patienten kan återhämta sig från traumat. För personer som har upplevt trauma kan försök till bearbetning resultera i att de upplever traumat igen, vilket inte är fördelaktigt. Desensibilisering och upparbetning av ögonrörelser är tänkt att hjälpa patienten att gå förbi denna fas genom att låta patienten bearbeta upplevelsen.
Under sessionen uppmanas patienten att visualisera både traumat och sådant som får patienten att känna sig avslappnad och glad. Bilder kan användas som visuella signaler, och terapeuten engagerar även klienten i ögonrörelser. Klienten kan bli ombedd att följa fingret på en terapeut, ett instrument eller ett ljus. De snabba rörelserna fram och tillbaka ska desensibilisera patienten så att hon eller han kan fokusera på att bearbeta traumat och förflytta sig genom det. Sessionerna varar vanligtvis cirka 90 minuter och kan ske enligt varierande scheman.
För vissa patienter verkar desensibilisering och upparbetning av ögonrörelser vara till stor hjälp. I några av dessa fall har terapeuter funnit att varje form av stimulans som alternerar stimulering till vardera sidan av hjärnan är till hjälp. Tappning verkar till exempel ha liknande resultat. Hos dessa patienter kan patienten bearbeta traumat och gå framåt, och kommer inte att uppleva att traumat återkommer när han tänker på det.
Hos andra patienter verkar EMDR inte ha någon fördel. Psykoterapi är en mycket individualiserad upplevelse, och som ett resultat kan något som fungerar bra för en person inte vara effektivt för en annan. Studier är också oklara om de långsiktiga fördelarna med desensibilisering och upparbetning av ögonrörelser; det är möjligt att patienter som upplever fördelar kan återfalla senare i livet om behandlingen inte fortsätter.