Den reala effektiva växelkursen är ett vägt medelvärde av värdet av ett lands valuta i förhållande till en korg av andra större valutor, justerat för skillnader i inflation. Den verkliga effektiva växelkursen används ofta som ett mått på konkurrenskraften hos ett lands export. Den verkliga effektiva växelkursen förstås bäst genom att undersöka hur den skiljer sig från andra typer av växelkurser.
Den mest grundläggande växelkursen, ofta kallad Foreign Exchange Rate, är summan av en nations pengar som kan erhållas i utbyte mot en enhet av en annan nations pengar. Att kunna omvandla en valuta till en annan genom en valutakurs är det som gör internationell handel möjlig. Som med de flesta frågor inom makroekonomi är det vanligt att justera variabler för effekterna av inflation, och att göra det med den utländska växelkursen ger den reala växelkursen.
Den reala växelkursen är lika med den nominella växelkursen justerad för skillnaden i inflation mellan de två inblandade länderna. Detta bestäms genom att multiplicera den utländska växelkursen med förhållandet mellan den inhemska prisnivån och den utländska prisnivån. Den reala växelkursen tar hänsyn till förändringar i köpkraften för varje valuta på grund av inflationen.
I den verkliga världen har länder inte bara en handelspartner, så även om individuella växelkurser och reala växelkurser mellan par av länder kan vara till hjälp, finns det tillfällen då man kanske föredrar att veta värdet av ett lands valuta i förhållande till alla dess handelspartner. Den effektiva växelkursen ger den informationen genom att vikta ett lands växelkurs mot ett genomsnitt av andra valutor. Vikten som tilldelas varje valuta bestäms vanligtvis, men inte alltid, av handelsvolymen, där de viktigaste handelspartnerna får en högre vikt.
Den reala effektiva växelkursen justerar den nominella växelkursen på båda dessa sätt: tar hänsyn till en värld där länder har mer än en handelspartner och justering för inflation. Att beräkna den reala effektiva växelkursen börjar med att ta ett lands nominella växelkurs med varje handelspartner och multiplicera var och en med förhållandet mellan inhemska och utländska prisnivåer, vilket resulterar i en samling av reala växelkurser. Sedan beräknas ett vägt genomsnitt av reala växelkurser med det årliga värdet av handeln med respektive land eller region som vikt. Det brukar sedan omvandlas till ett index med en basperiod.