Den ”magiska negern” är en rasistisk arketyp som förekommer i litteratur och film, främst i USA, där många människor kämpar med rasfrågor och arvet från slaveriet. ”Negro” är i och för sig en ganska daterad och kränkande term som används för att hänvisa till människor med afrikansk härkomst, vilket lyfter fram det faktum att den magiska eller magiska negern är en daterad stereotyp. Kritiker av film, litteratur och andra medier började undersöka och ifrågasätta denna arketyp i slutet av 20-talet, men den fortsätter att framstå som en handlingsanordning i en mängd olika miljöer.
Klassiskt sett är den magiska negern en karaktär av låg social kast, till exempel en vaktmästare eller busschaufför. Denna karaktär är vanligtvis manlig, och ingen bakgrundshistoria eller historia tillhandahålls, med den typiska magiska negern som är relativt godartad, även om karaktären kan förkroppsliga andra rasmässiga stereotyper, såsom en lat attityd eller en oförmåga att tala standardiserad engelska. Karaktären har vanligtvis inga vänner och familj, och framträder som en fristående individ i berättelsen som har blivit fråntagen sexualitet och personlighet.
Karaktärens nyckelfunktion är att han eller hon har mystiska förmågor och en känsla av visdom. Dessa förmågor används för att hjälpa den nästan alltid vita huvudpersonen att komma ur problem, med den magiska negern som guidar den vita hjälten till en större förståelse för världen och slår in för att rädda dagen när det behövs. Denna stereotypa karaktär kommer att göra alla uppoffringar som krävs för att rädda den vita karaktären, vilket gör den magiska negern ganska paradoxal, eftersom han eller hon har övernaturliga krafter, men fortfarande är servil mot en vit karaktär.
Denna karaktär dyker upp om och om igen i amerikansk litteratur och film, från farbror Remus till Morpheus i The Matrix. Som med många andra rasarketyper har karaktären en så lång historia att många människor inte är medvetna om hur utbredd denna karaktär är tills de börjar undersöka rollerna för svarta karaktärer i böcker och filmer. Folk kanske inte heller är helt medvetna om hur rasistisk denna arketyp är, en fråga som har tagits upp av många kulturkritiker och sociologer.
Även om vissa människor kan anta att den magiska negerarketypen håller på att avta, kan de bli förvånade. 2008 fick en ledande republikansk tjänsteman en hel del kommentarer när han cirkulerade en låt med titeln ”Barack the Magic Negro”, en parodi på USA:s första svarta president. Han hävdade att låten var menad som en harmlös satir, men många av hans motståndare kände annorlunda.