Det kognitiva förhållningssättet är ett område inom psykologin som fokuserar på mentala processer, perception och språk som ett sätt att förklara och förstå mänskligt beteende. Det började utvecklas på 1960-talet och i slutet av 20-talet hade det blivit den dominerande skolan inom psykologi. Psykoterapi baserad på detta tillvägagångssätt försöker förändra beteendet genom att försöka förändra beteendets underliggande kognition, eller tankeprocesser.
Det finns några antaganden som är centrala för det kognitiva förhållningssättet. En är att mänskligt beteende kan förstås av vetenskapliga processer. Till skillnad från freudiansk psykologi utvecklades kognitiv psykologi genom empiriska tester. Ett annat antagande är att mänskligt beteende är en serie svar på yttre stimuli som mildras av människors tankar, uppfattningar, sinnesstämningar och önskningar.
Kognitiv psykologi skiljer sig från det äldre beteendeistiska förhållningssättet till mänskligt beteende. Behaviorister tror att alla människor är i huvudsak lika vid födseln, men deras personlighet påverkas och formas av miljöfaktorer och yttre stimuli. De tror också att beteendet kan förändras permanent genom att förändra miljön. Behaviorism ser människor som tomma blad som passivt reagerar på sin omgivning.
Det kognitiva förhållningssättet, å andra sidan, betraktar tankeprocesser som den primära bestämningsfaktorn för beteende. Dessa tankeprocesser inkluderar resonemang, intelligens, minne, uppmärksamhet och sensorisk perception. Språket och hur det används i mental bearbetning beaktas också. Detta tillvägagångssätt bygger på behaviorism genom att anta att människors beteende är ett resultat av yttre stimuli, men hävdar att det sätt på vilket en persons sinne aktivt bearbetar sin omgivning är det som avgör beteende och personlighet.
Behaviorism avvisas inte helt i psykologisk behandling som bygger på denna tankeskola. Kognitiv beteendeterapi, eller KBT, försöker kombinera de två metoderna för att behandla patienter. Till exempel kan en psykolog behandla en fobi genom att undersöka de mentala processer som orsakar den irrationella rädslan. Istället för att försöka ändra en persons beteende eller miljö direkt, kan psykologen arbeta med att få patienten att identifiera och förändra de tankeprocesser som orsakar rädslan.
Det finns en del kritik mot det kognitiva förhållningssättet. Mänskligt tänkande är en osynlig process, och därför är kognitiva processer hypotetiska konstruktioner. En annan viktig kritik är att biologi, genetik, kultur och tidigare erfarenheter inte har testats tillräckligt som faktorer i mental bearbetning. Inom kognitiv psykologi liknas mänsklig informationsbehandling vid datorer, vilket kanske förenklar det mänskliga sinnet.