Den amerikanska paddan är den vanligaste arten av padda i Nordamerika. Även om den oftast finns i östra USA, lever den också i delar av Kanada och Mexiko. Denna padda tillhör släktet Bufo Americanus, som har tre underarter i en mängd olika storlekar och färger. Även om vårtor är förknippade med paddor, har dessa vanligtvis bara ett fåtal. De är extremt anpassningsbara och kan hittas i många olika miljöer där de livnär sig på flera typer av ryggradslösa djur.
Den amerikanska dvärgpaddan är liten, bara 2 cm lång, medan den vanliga östamerikanska paddan kan vara över 1 cm lång. Den andra underarten, den medelstora Hudson Bay-paddan, är en kanadensisk bosatt som ses sällan. Även om de skiljer sig något åt i storlek och utseende är underarterna i övrigt väldigt lika.
Liksom grodor har amerikanska paddor tjocka kroppar med korta framben som var och en har fyra simhudsförsedda tår och längre bakben med fem simhudsförsedda tår. De har tjock hud som oftast är brun, men kan vara nyanser av rött, grått eller matt grönt och med gula eller vita magar. Deras färg förändras med luftfuktighet, temperatur eller stressen i miljön, och hanarna tenderar att vara mörkare i färgen än honorna.
Den amerikanska paddan lever vanligtvis inte länge. Faktum är att de flesta dör innan de når det unga toadletstadiet. De som lyckas överleva längre än några år har kapacitet att leva så länge som 10 år eller mer. De når sexuell mognad vid två eller tre år.
Dessa paddor är nattaktiva och lever ett ensamt liv utom under parningssäsongen. Vid denna tidpunkt kommer de att samlas med andra paddor i stilla eller långsamt rörliga vattendrag som har få eller inga fiskar. Honor väljer en hane för avel utifrån det territorium de har valt samt styrkan på deras parningsrop, som är ett långt, utdraget trillande ljud. Amerikansk paddahanen kommer att försöka para sig med vilken hona som helst som närmar sig.
Under parningen tar paddahanen tag i honan runt buken och rör sig med henne när hon lägger mellan 4000 och 8000 ägg i två rader av långa geléliknande rör. Äggen läggs i Chlorogonium alger som grodyngeln livnär sig på efter kläckningen. Dessa ägg kläcks snabbt på allt från några dagar till två veckor. På sex till tio veckor förvandlas de unga grodyngeln till paddor. Detta inträffar vanligtvis under de varma sommarmånaderna.
Medan grodyngel äter alger, är de mogna amerikanska paddorna köttätare. De sträcker ut sina tungor för att fånga olika byten, som kan inkludera sniglar, spindlar, maskar, skalbaggar och sniglar. De kan äta så många som 1000 av dessa insekter varje dag. Deras förkärlek för sniglar gör dem till en trädgårdsmästares bästa vän; många trädgårdsmästare skapar till och med ”paddor” av små vältade krukor för att locka dessa nyttiga varelser att stanna kvar.
Trädgårdar är bara en av paddornas livsmiljöer; de finns ofta på natten på jakt efter mat i skogsområden, fält och gårdar. Under dagtid tar de sin tillflykt från solen under alla föremål de kan hitta. Bland deras favoritgömställen finns under vedhögar, ruttna stockar och verandor.
Amerikanska paddor är rov på flera typer av orm, även om den vanliga strumpebandsormen är deras största hot. Paddor försöker avskräcka dessa ormar från att äta dem genom att täcka deras kroppar med urin för att göra sig mindre välsmakande. De avger också kemikalier från huden som är giftiga för många djur. Vissa ormar, som strumpebandsormen, är dock immuna mot kemikalierna.