Alveolprocessen är en tjock benig ås som till stor del består av hylsor där tänderna är inbäddade. Den är också ansvarig för att stödja tandrötterna. Tandhålorna är kliniskt kända som dentalalveoler, vilket är pluralformen av dental alveolus. Detta är termen som ger denna ås sitt namn. Ibland kallas den alveolära processen också som alveolbenet på grund av dess läge och struktur.
Hos människor finns den alveolära processen på överkäken och underkäken, som är överkäken respektive underkäken. Hos många djur finns åsen dessutom i premaxillan, som är en samling kranialben som är belägna mellan benen som utgör maxillan. Noterbart är att åsen på maxillan ibland kallas maxillarbågen.
Den alveolära processen är placerad på ett sådant sätt att den gränsar till över- och underkäken. Åsen på överkäken är belägen på strukturens nedre yta, eller under överkäken. Å andra sidan är åsen på underkäken belägen på sin övre yta, vilket betyder att den ligger ovanpå underkäken. Således bildar tänderna som upptar hylsan en övre och nedre rad som är tänkta att möta varandra när käftarna är stängda; detta är en inriktning som kallas ocklusion.
Tänder i alveolarprocessen är fästa vid dentalalveolerna i överkäken med en grupp specialiserade bindvävsfibrer som kallas det periodontala ligamentet (PDL), eller periodontalfiber. PDL är nödvändigt för att säkerställa att tänderna förblir inbäddade i åsarna, speciellt under den tryckkraft som sker när man tuggar mat. Också värda att notera är gomphos, som är orörliga fibrösa leder som är ansvariga för att binda tänderna till dentalalveolerna i både överkäken och underkäken.
Intill PDL finns en region av alveolprocessen som kallas lamina dura. Kallas även omoget ben, det är ansvarigt för att tillhandahålla fästytan på PDL:s Sharpeys fibrer för att rota tänderna. Dessutom arbetar bucinnatormuskeln, som finns i över- och underkäken, med alveolarbenet för att reglera rörelsen mellan tänderna och kinderna under inte bara ätande, utan även leende och visslande.
En fraktur kan uppstå i den alveolära processen när det sker en dislokation i käken. Ett sådant tillstånd är vanligare med överkäken än underkäken. Dessutom är tandhålorna mottagliga för svullnad eller inflammation, vilket kan leda till alveolit.