Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är ett dokument som utarbetades av FN:s kommission för mänskliga rättigheter efter andra världskrigets slut. Dokumentet var avsett att tydligare definiera de ”rättigheter” som nämns i Förenta Nationernas stadga, samtidigt som det ger en tydlig och allmän definition av mänskliga rättigheter för alla medlemsländer. Deklarationen har sedan dess översatts till över 300 språk, och den har mycket många referenser över hela världen.
En av dokumentets förkämpar var Eleanor Roosevelt, som satt som ordförande i kommissionen när dokumentet utarbetades. Roosevelt bidrog också med en betydande mängd text till den. Den 10 december 1948 ratificerades dokumentet officiellt av 48 medlemsländer, medan åtta avstod från att rösta.
Sammantaget innehåller den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna 30 artiklar som tydligt beskriver grundläggande mänskliga rättigheter som frihet från tortyr och slaveri. Deklarationen är avsedd att tydligt och enkelt redogöra för alla rättigheter som människor har rätt till runt om i världen, och den fungerar som ett rådgivande uttalande snarare än ett juridiskt bindande dokument. Medlemsländer i FN uppmuntras att stödja dessa rättigheter, samtidigt som kopior av dokumentet görs allmänt tillgängliga.
Många av artiklarna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är ritade på de redan existerande rättighetsförklaringarna från flera nationer. Deklarationen syftar till att främja jämlikhet och frihet, och den innehåller ett antal artiklar som fokuserar på grundläggande rättsskydd, såsom rätten till en rättvis rättegång. Kvinnor, barn och familjer tas också upp i flera artiklar, eftersom dessa grupper möter specifika problem. Dessutom anger artikel 29 att människor och regeringar har ansvar gentemot varandra för att säkerställa att mänskliga rättigheter bevaras och skyddas.
Vissa människor har kritiserat den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och hävdat att den är skriven med en mycket västerländsk och judisk-kristen fördom. Muslimer i synnerhet har oro över deklarationen, eftersom de är oroliga för att vissa aspekter av den kan komma i konflikt med deras religiösa övertygelse. Vissa östliga nationer tror också att begreppet mänskliga rättigheter tillhör västerländsk filosofi, snarare än hela världen. Trots detta motstånd har många östliga nationer eller länder med stor muslimsk befolkning ratificerat den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, vilket visar att de stöder den.