Cyberkrig är en form av krig som utspelar sig på datorer och Internet, genom elektroniska medel snarare än fysiska. Cyberkrigföring, som det också kallas, är en växande kraft i det internationella samfundet, och många nationer kör regelbundet cyberkrigsövningar och spel så att de är förberedda på genuina attacker från sina fiender. Med ett ökande globalt beroende av teknik för allt från att hantera nationella elnät till att beställa förnödenheter till trupper, är cyberkrig en attackmetod som många nationer är sårbara för.
I cyberkrig använder människor tekniska medel för att starta en mängd olika attacker. Vissa av dessa attacker tar en mycket konventionell form. Datorer kan till exempel användas för propaganda, spionage och skadegörelse. Denial of service-attacker kan användas för att stänga ner webbplatser, tysta fienden och potentiellt störa deras regering och industri genom att skapa en distraktion. Cyberwar kan också användas för att attackera utrustning och infrastruktur, vilket är ett stort problem för starkt industrialiserade länder som förlitar sig på elektroniska system för många uppgifter.
Genom att använda avancerade färdigheter kan människor potentiellt få bakdörrsåtkomst till datorsystem som innehåller känsliga uppgifter eller används för mycket känsliga uppgifter. En skicklig cyberkrigare kan till exempel avbryta en nations elnät, förvränga data om militära rörelser eller attackera statliga datorsystem. Smygande taktik kan innebära att skapa system som kan användas för att kontinuerligt samla in och överföra hemligstämplad information direkt i fiendens händer eller använda virus för att avbryta statliga datorsystem.
Liksom med andra former av krigföring leder varje utveckling i cyberkrig till att nationer utvecklar många motattacker och försvar för att skydda sig själva, och denna utveckling sporrar fiender att skapa mer sofistikerade attackalternativ. Datavärldens kapprustning gör det omöjligt för nationer att sluta investera i cyberkrigsforskning. Civil datoranvändning drar faktiskt nytta av viss forskning, eftersom regeringar kan släppa säkerhetslappar och andra tekniker till civila för att skydda dem från attacker över Internet och genom datorsystem.
För krigare är cyberkrigföring betydligt mindre dödligt än konventionellt krig, eftersom människor kan placeras långt från frontlinjerna i tungt säkrade anläggningar. Cyberkrigare är aktiva i många regioner i världen, genomsöker kontinuerligt datorsystem efter tecken på infiltrationer och problem, och tar proaktivt upp frågor som propaganda. Studenter på militärhögskolor kan välja cyberkrig som fokus och specialområde, och rivaliserande högskolor håller ofta tävlingsspel och utmaningar med varandra för att testa sina cyberkrigare.