Crataegus är ett växtsläkte som ingår i familjen Rosaceae. Den innehåller mellan 200 och 1,000 XNUMX arter, beroende på vilket klassificeringssystem som används för att beskriva växterna. De flesta är lövträd eller buskar som är inhemska i Nordamerika och delar av Kina. De har taggiga grenar, vita blommor och frukter som liknar små röda äpplen. Detta släkte av växter är sårbart för insektsskador och svampsjukdomar.
Namnet Crataegus är ett grekiskt ord som betyder ”blommande tagg”, vilket på ett träffande sätt beskriver arten inom detta släkte. Det vanliga namnet för detta släkte är hagtorn eller taggäpple. Några av arterna i detta släkte inkluderar C. pinnatifida, C. monogyna och C. intricata.
Flera träd i detta släkte har använts i traditionell kinesisk medicin för deras potentiella hälsofördelar. Växtbaserade läkemedel som härrör från Crataegus pinnatifida-trädet används för att hjälpa matsmältningen och förbättra hjärtfunktionen. Man tror att extrakten också är rika på flavonoider, som är potenta antioxidanter.
Det finns flera arter som används i landskapsarkitektur, inklusive Crataegus monogyna. Den växer cirka 33 fot (10 m) på höjden och har en spridning på 25 fot (8 m). Denna art har en rundad form och är lövfällande. De glänsande gröna bladen är djupt flikiga och är fästa vid grenar som är tätt täckta med taggar. Vita doftande blommor blommar sent på våren och följs av små röda frukter.
De flesta arter i detta släkte växer bra i de flesta jordtyper. Oavsett om det är lera, sand eller lera, så länge som jorden är väldränerad, kommer Crataegus buske eller träd att klara sig bra. Markens pH är inte heller ett problem, eftersom de flesta arter klarar sig bra i sura eller alkaliska förhållanden. Detta släkte kan också växa i områden med direkt solljus eller halvskugga.
Det främsta problemet med växande växter i släktet Crataegus är växtsjukdomar, särskilt eldspöke. Eldskada är en bakterieinfektion som orsakas av bakterien Erwinia amylovora. Den producerar en brun vattnig substans som utsöndras från grenarna och stammen. Blad och frukter blir vissna och ser bruna eller brända ut.
Ett annat problem är insektsskador från bladlöss, larver och gallkvalster. Bladlöss och larver livnär sig på trädets löv, medan gallkvalster förvränger stjälkar och löv genom att bilda klumpar av sockerhaltigt material som stelnar till knoppar eller stötar. Bladlöss lämnar också en klibbig rest på trädet som drar till sig mögel.