Under samtalet talar människor med en avslappnad inställning till de formella ljud som varje ord innehåller. Om någon skulle uttala varje ljud som de ska sägas, skulle orden låta trasiga, robotiska och besvärliga. Till och med under formella anföranden har ord en tendens att samsas. Ord sägs mer flytande, vilket låter början och slutljud övergå smidigt till varandra med en mängd olika metoder. Detta fenomen kallas sammankopplat tal.
När man talar skapas ljud. De flyter ofta in i varandra eller försvinner helt. Det som avgör detta är vilka ljud som följer efter ett annat: konsonant följt av konsonant, konsonant följt av vokal eller vokal följt av vokal. När ett ord slutar med en konsonant och följs av en annan konsonant, kan ljuden antingen assimilera eller försvinna under anslutet tal.
Assimilering uppstår när slutet på det första ordet smälter samman med det andras början. Till exempel i frasen ”Är Sally?” /z/-ljudet i ”is” mjuknar för att möta det mjuka /s/ för ”Sally”. Föregripande assimilering sker när tungan naturligt placerar sig själv i en position närmast nästa ljud. Till exempel ”den draken” kontra ”het maräng.” Assimilering är vanligtvis inte en nödvändig teknik i kopplat tal, men det tenderar ändå att ske naturligt under samtal.
”Elision” är termen för ljud eller till och med en hel stavelse som helt försvinner. Även om detta främst händer med konsonant-och-konsonantord, sker elision också med små, obetonade ord och vokaler. /t/ och /d/-ljuden är vanligtvis de mest påverkade, som i ”nästa vecka” eller ”forma leran.”
Konsonant-till-vokal eller vokal-till-konsonant ger en enklare länk eftersom dessa ljud övergår naturligt när de talas. Dessa kommer antingen att länka eller R-länka. Med länkning kommer slutljudet helt enkelt att vikas till nästa ljud. R-länkning hänvisar specifikt till brittisk engelska, där ändelsen /r/ ljud vanligtvis inte uttalas. Först när den följer en vokal uttalas /r/ i kopplat tal.
En vokal följt av vokal är en annan kombination som är onaturlig för tungan att uttala. För att göra anslutningen mer flytande skapas alltså ett extra ljud. Detta görs på två huvudsakliga sätt: genom att använda den påträngande /r/ eller lägga till /j/ eller /w/. Ett exempel är /w/-ljudet som lagts till i frasen ”till det.”