Klohand är ett medicinskt tillstånd som resulterar i böjda eller böjda fingrar. I svåra fall kan tillståndet få patientens hand att likna den på ett djurs klo. Detta tillstånd kan vara invalidiserande och det kan hindra patienten från att delta i normala aktiviteter.
En klohand förväxlas ofta med en sjukdom som kallas Dupuytrens kontraktur eller Dupuytrens sjukdom. Denna sjukdom resulterar också i en klohand, men det finns en viktig skillnad. Dupuytrens kontrakturpatienter lider av onormala knölar i fingrarna och handflatan, samt mycket tjocka, starka vävnadssträngar som drar i fingrarna. Klohand producerar inga knölar i händerna. En korrekt diagnos kan vara förvirrande om patienten lider av både klohand och Dupuytrens kontraktur.
Detta tillstånd kan vara ett som patienten är född med. Om patienten föds med en klohand är det känt som en medfödd abnormitet. Patienter som får tillståndet gör det ofta till följd av en skada. Specifikt kan det bero på en ulnar nervskada eller en ulnar nervdysfunktion.
Patienter kan få detta problem som ett resultat av ett direkt slag mot området, såsom en armbågsluxation eller fraktur. Det kan också vara relaterat till långvarig stress eller tryck på nerven, vilket i sin tur kan orsakas av svullnad av omgivande kroppsstrukturer. Vissa patienter kan få en ulnar nervskada på grund av perifer neuropati, vilket är en term för nervskador ofta på grund av diabetes.
Det mest uppenbara symtomet på klohand är utseendet på handen och fingrarna. Om tillståndet beror på en ulnar nervskada kan patienten också uppleva en stickande eller brännande smärta och domningar. Patienter kan ha smärta och svårigheter att röra fingrarna, liksom svaghet och nedsatt känsel i området.
För att diagnostisera tillståndet kommer en läkare att utvärdera alla symtom och tidsramen då symtomen inträffade. Han kan använda nervledningsstudier eller en elektromyografi (EMG) för att kontrollera nervskador. Om tillståndet är medfött bör patienten vanligtvis ha fått diagnosen det vid födseln.
Behandlingen för klohand beror på fallets svårighetsgrad och dess orsak. En läkare kan rekommendera sjukgymnastik för att försöka räta ut fingrarna. Splinting kan också hjälpa.
I svåra fall kan patienten välja att genomgå operation. Detta kan hjälpa till att ta bort eventuell ärrvävnad eller fixa eventuella senor- eller nervproblem. Om ärrvävnad bidrar till problemet, kan läkaren först försöka nålaponeurotomi, som använder en nål för att bryta ärrvävnadssträngen. Det är möjligt att tillståndet återkommer, i vilket fall patienten kan behöva genomgå kirurgisk behandling igen.