I mänsklig anatomi hänvisar bukväggen till gränsen för bukhålan som fungerar som en separation mellan den och andra kroppsregioner. Dessa väggar består av flera lager, som varierar något mellan framsidan, sidorna och baksidan av bukväggen. Det finns flera typer av defekter som kan uppstå i denna del av kroppen, varav de flesta kräver kirurgisk korrigering.
Strukturen av bukväggen består av tre huvudlager: ett yttre, inre och innersta lager. Blodkärl och nerver finns mellan de inre och innersta lagren. Det yttersta lagret av bukväggen är huden, och precis under huden finns ett tvådelat lager som kallas fascia. Camper’s fascia, som den kallas, är det mer ytliga lagret och består delvis av fettvävnad. Scarpas fascia är den inre, mer fibrösa delen av fascian.
Det inre lagret består av tre typer av muskler, som är förankrade i den innersta delen av bukväggen. Detta innersta lager består av fascia transversalis och bukhinnan. Fascia transversalis är ett tunt inre membran som är kontinuerligt med membranen i andra kroppshåligheter. Peritoneum är det innersta fodret och täcker de flesta inre organ som fyller bukhålan.
Vissa typer av defekter som kan uppstå i bukväggen är utvecklingsmässiga. Spädbarn som föds med sådana defekter har en onormal öppning i väggen. Detta leder ofta till att tarmar och andra organ utvecklas utanför kroppen. Även om detta i sig inte utgör ett allvarligt eller livshotande tillstånd när barnet är i livmodern, måste det korrigeras strax efter födseln. Kirurgi är det enda alternativet för att korrigera dessa fosterskador, och beroende på deras svårighetsgrad har barnet vanligtvis en god chans att växa upp och leva ett normalt liv.
Vuxna upplever även bukväggsdefekter, främst i form av bråck. Ett bråck uppstår när en tarm sticker ut genom en öppning eller annat svagt område i bukväggen. Bukbråck är ganska vanligt, särskilt hos män, med mer än en halv miljon fall varje år i USA. De flesta bråck orsakar helt enkelt en lätt utbuktning där de uppstår, med lite obehag. Diagnos kan ställas genom en läkarundersökning som kan innefatta ultraljud, och kirurgi är den enda effektiva behandlingsformen.