Inom anatomi finns det tre organinnehållande håligheter i den mänskliga bålen: brösthålan i bröstkorgen, bukhålan och bäckenhålan. Ofta betraktas de två sistnämnda håligheterna som en enhet och kallas därför för bukhålan. Det finns under diafragmamuskeln, som bildar golvet i bröstkorgen, och sträcker sig in i bäckenet. Inom bukhålan finns de viktigaste matsmältningsorganen – magen och tarmarna – och reproduktionsorganen. Också inkluderade är matsmältningsorganen som lever, gallblåsa och bukspottkörtel, samt njurar, urinblåsa och mjälte.
Upptar majoriteten av utrymmet i bålen, bukhålan ligger precis framför ryggraden. På framsidan av denna hålighet finns endast muskler, subkutant eller lagrat fett och hud. Ovanför det är diafragman, ett muskellager som sträcker sig över botten av bröstkorgen och ger ett kupolformat tak för håligheten. Nedanför är bukhålan innesluten av bäckenet runt den, som bildar en bur av ben som är öppen framåt och stöds av musklerna i bäckenbotten.
Inkapsling av bukhålan är ett membranfoder som kallas bukhinnan. Detta foder består av ett ark av enskiktiga mesotelceller som hålls upp av en mantel av bindväv som är gjord av samma fibrer som finns i ligament och senor. Hela membranet är bara några mikrometer tjockt och omger inte bara håligheten som helhet utan även de enskilda organen som finns däri.
Det som omger hålrummet är känt som parietal peritoneum. Den är fäst på väggen av bukmusklerna runt den på deras inre yta. Ett andra lager känt som det viscerala bukhinnan täcker organen inuti. Vissa organ, som njurarna, sitter dock mellan dessa två lager och kallas därför retroperitoneala.
Nära toppen av bukhålan är den nedersta delen av matstrupen, som kommer ner ur brösthålan och punkterar membranet. Det leder till magsäcken, som sedan leder till tunntarmen och i slutändan tjocktarmen, vars huvuddel finns i hålrummet. Intill magsäcken finns levern, gallblåsan och bukspottkörteln, som alla stödjer matsmältningen, liksom mjälten, ett immunsystemsorgan, och njurarna, urinvägsorganen.
Den nedersta delen av håligheten hyser de nedre delarna av tjocktarmen, som slutar med ändtarmen, urinblåsan och urinkärlen och reproduktionsorganen. Den är omgiven av bäckenbenen: ilium, ischium och pubis. Betydande för strukturen i bäckenhålan är inte bara dessa ben, som skyddar organen inuti, utan bäckenbottenmusklerna. Dessa muskler korsar undersidan av bäckenet och bildar, förutom sina respektive urin-, utsöndrings- och sexuella funktioner, ett ”golv” som håller organen ovan på plats i bäckenet.