Bradley-effekten är ett fenomen som kännetecknas av icke-vita politiska kandidaters tendens att prestera bättre i opinionsmätningar än de gör i faktiska val när de kandiderar mot vita kandidater. Närmare bestämt drabbar denna effekt ofta svarta politiker, även om den lika gärna kan drabba latinamerikaner och andra minoriteter. Detta intressanta fenomen har varit ett ämne för intensiva studier av opinionsundersökningar, politiska analytiker och andra, och det finns flera teorier som används för att förklara Bradley-effekten, som ibland också är känd som Wilder-effekten.
Konceptet är uppkallat efter Tom Bradley, en afroamerikansk man som kandiderade till ämbetet som guvernör i Kalifornien 1982. I opinionsundersökningar som ledde fram till valet hade Bradley en klar ledning, och många medier förutsåg djärvt att han skulle vinna val. På valnatten förlorade han dock mot den republikanska kandidaten, till stor förvåning för det demokratiska partiet och många kalifornier. Samma sak hände i Virginia 1989 i en annan guvernörstävling, och många andra fall av Bradley-effekten har dokumenterats på olika punkter i amerikansk historia.
En av de främsta förklaringarna till detta fenomen är ras. Enkätare har föreslagit att väljarna kanske inte vill erkänna att de planerar att rösta mot en svart kandidat, eftersom de är rädda för att uppfattas som rasistiska, särskilt när den som röstar är svart. Mätningsorganisationer har också föreslagit att Bradley-effekten kan orsakas av osäkra väljare, av vilka många lutar åt konservativ riktning på valnatten.
Denna effekt verkar minska i det amerikanska samhället, av olika anledningar, men det är fortfarande en aktuell och intressant fråga. Forskare är nyfikna på att lära sig om mekaniken bakom detta fenomen i hopp om att lära sig mer om amerikansk politik och kulturell övertygelse. Ökningen av minoritetskandidater i USA kommer utan tvekan, och något tyvärr, att ge fler exempel på Bradley-effekten, när latinamerikaner, asiater och andra minoriteter försöker bryta sig in i amerikansk politik på statlig och nationell nivå.
2008 inträffade en intressant vändning av Bradley-effekten i Iowa, när den svarte demokratiske presidentkandidaten Barack Obama klarade sig bättre än väntat mot den vita kandidaten, Hillary Rodham Clinton, i valberedningarna i den staten. Vissa politiska förståsigpåare föreslog att eftersom valmöten är offentliga kan vissa väljare ha känt sig pressade att stödja Obama av en önskan att framstå som liberal och öppensinnad inför sina grannar.