Bioterrorism är en form av terrorism som involverar avsiktligt införande av biologiska agens i en miljö eller ett samhälle i syfte att orsaka utbredd sjukdom och panik. Liksom andra terrordåd är bioterrorismen menad att skapa kaos och undergräva moralen, och den kan utföras av en enskild individ, en terroristorganisation eller till och med en statlig aktör som vill använda terroristtaktik för att främja politiska mål. I takt med att människors kunskap om sjukdomar har utökats har risken för bioterrorism ökat radikalt, särskilt eftersom flera instabila nationer har reserver av biologiska agens som potentiellt skulle kunna tillägnas och användas av terroristgrupper.
Denna form av terrorism skiljer sig från biologisk krigföring. Även om båda involverar frisättning av biologiska medel, sker biologisk krigföring på eller runt slagfältet under en erkänd militär konflikt. Terrorism, till sin natur, är skild från en legitim militär konflikt, och den involverar asymmetriska taktiker som är utformade för att undergräva ett samhälle eller en regering. Användning av virus, bakterier och gifter i krig är förbjudet enligt internationell lag, och bioterrorism är också hårt åtalad.
Många statliga myndigheter runt om i världen har avdelningar dedikerade till att forska och förebygga bioterrorism. Biologiska agens delas in i tre klasser, A, B och C, på basis av virulens. Sjukdomar som smittkoppor anses vara klass A, eftersom de potentiellt kan spridas snabbt och döda många människor, medan klass B-medel som körtlar är mindre virulenta, och klass C-medel består av saker som potentiellt skulle kunna beväpnas eftersom de är lättillgängliga.
Bioterrorismens historia är gammal. Ett av de första inspelade exemplen inträffade på 600-talet f.Kr. i Assyrien, då mjöldryn användes för att förorena spannmålsförråd. Användningen av kroppar av pest- och smittkoppsoffer i syfte att sprida sjukdomar har också dokumenterats över hela Europa och Asien genom olika perioder i historien. Modern bioterrorism har gjorts betydligt farligare genom framsteg inom laboratorievetenskap. På 20-talet väckte den japanska kulten Aum Shinrikyo stor uppmärksamhet när den släppte ut giftet ricin på Tokyos tunnelbana, och i USA orsakade en serie mjältbrandsbrev 2001 utbredd panik.
Ett av de stora problemen med bioterrorism är att biologiska ämnen kan spridas gradvis och inkuberas långsamt, vilket skapar potential för spridning av medlet innan människor inser vad som pågår. Biologisk terrorism kan också vara svår att identifiera till en början, eftersom medicinsk personal och brottsbekämpande tjänstemän kanske inte omedelbart inser vad som händer när patienter börjar söka läkarvård. Som ett resultat kan en vältajmad och noggrant planerad attack, särskilt en som involverar genetiskt modifierade agens, utsäda utbredd panik, förvirring, kaos och sjukdomar i en region eller en hel nation.