Biologisk rörelse är en term som används för att beskriva visuell tolkning av rörelse. Det används mest av personer inom kognitiva studier för att beskriva hur människor tolkar en annan organisms rörelse. De flesta studier som gjorts med avseende på biologisk rörelse utförs med bilder av endast ett fåtal upplysta punkter som visas i rörelse, kallad punktljusdisplay, och de efterföljande svaren och tolkningarna som gjorts av de som observerar bilderna.
Studiet av biologisk rörelse görs mestadels av kognitiva och sociala neuroforskare. Deras syfte med att studera det är att se hur människor använder synfältet för att tolka och extrapolera data från rörelse. Studier baserade på tolkningar gjorda av observatörer av kroppar i rörelse använder begränsade bilder för att skapa bilden, vilket gör att en mängd olika egenskaper kan bestämmas för en bild, främst baserat på hur eller hastighet med vilken kropparna i rörelse rör sig.
Ett känt exempel på en studie gjord om biologisk rörelse publicerades 1973 av Gunnar Johansen. Herr Johansen fäste små ljuskällor till de stora ledområdena hos försökspersoner och filmade dem sedan när de gick i mörkret. Bilderna producerade flera ljuspunkter mot en mörk bakgrund. Trots den minimala mängden data rapporterade observatörer som såg filmen av kropparna i rörelse att de såg mycket distinkta bilder av människor.
Ytterligare studier som har gjorts på biologisk rörelse har visat att det är möjligt att samla in andra fakta än bara rörelse från begränsad data. Enligt en studie gjord 1994 av Mather och Murdoch kan människor se vilket kön personen har från punktljusskärmar. Andra studier som använder punktljusdisplayer har visat vilket humör personen som observeras är i, liksom vad de gör. Det har till och med visat sig att andra däggdjur än människor kan uppfatta liknande data. 1982 fann Fox och McDaniel att spädbarn så unga som tre månader kan tolka biologisk rörelse.
Det finns motstridiga uppgifter om vad värdet av biologisk rörelse är för kliniska ändamål, och vissa har uppgett att sensorerna som används för att tolka data inte är så specialiserade som man en gång trodde. Två områden i hjärnan har dock visat sig vara involverade i uppfattningen av biologisk rörelse. Den premotoriska cortexen är enligt uppgift involverad i processen att skapa länkarna mellan prickarna i punktljusdisplayer, och det överlägsna temporala lokuset har visat sig vara aktiverat under den tid perception äger rum. Dessa fynd kan hjälpa oss att förstå hur hjärnan fungerar och kan potentiellt användas som ett diagnostiskt verktyg.