Biologisk förstoring, även känd som biomagnifiering eller bioamplifiering, förklarar varför ett ämne förekommer i högre koncentrationer i organismer högre i en given näringskedja än i organismer lägre i en näringskedja. Detta sker på grund av att varelser högt upp i näringskedjan, som rovdjur, livnär sig på varelser som ligger lägre i näringskedjan och absorberar ämnen från organismerna de konsumerar utöver de ämnen de direkt absorberar från miljön. I vissa fall kan den biologiska förstoringsprocessen vara skadlig för de organismer som ligger högt upp i en näringskedja eftersom de absorberar skadliga ämnen från alla de organismer de konsumerar. Medan de små mängder som absorberas från miljön kan vara helt ofarliga, kan de mängder som konsumeras från matkällor öka och vara skadliga.
Flera saker måste stämma för ett ämne för att biologisk förstoring ska ske. Ämnet måste kunna tas upp någon gång i näringskedjan, annars skulle det inte kunna förstoras. Det får inte brytas ned lätt av miljön, eftersom det skulle ta bort det från näringskedjan. Det måste vara svårt för organismer att bryta ner eller på ett säkert sätt smälta det, eftersom matsmältningen också skulle förhindra att det tas upp av organismer högre upp i näringskedjan.
Även om biologisk förstoring tekniskt sett kan hända med vilket ämne som helst som uppfyller dessa kriterier, studeras det vanligtvis på grund av förstoringen av skadliga ämnen som gödningsmedel, bekämpningsmedel och tungmetaller. Ofta ackumuleras sådana ämnen i en organisms fettceller, eftersom de inte kan bryta lösas upp i vatten och lämna kroppen genom urinen. När en organism högre upp i näringskedjan konsumerar en varelse lägre i näringskedjan, absorberar den fett i tarmen. Med dessa fetter kommer de ämnen som tidigare tagits upp av den andra organismen och alla de skadliga effekter dessa ämnen kan ha med sig. Många växter, vattenlevande och landlevande, är benägna att absorbera en mängd olika ämnen eftersom de ofta saknar medel för att effektivt smälta dem.
Ett av de primära ämnena som forskarna studerar i samband med biologisk förstoring är bekämpningsmedlet diklordifenyltrikloretan, mer känd som DDT. DDT har haft en lång och kontroversiell historia; det är ett mycket effektivt bekämpningsmedel men vissa studier har visat att det kan ha en skadlig effekt på miljön och på människors och djurs hälsa. Det är också svårt för många organismer att effektivt bryta ner det, så det förstoras ofta genom matpyramider.