Bevarandepsykologi är undersökningen av hur människor ser på och interagerar med naturen, och den har till syfte att utforma insatser för att främja bevarandeinsatser. Att förstå dynamiken som påverkar människor att antingen ignorera eller stödja miljömässig hållbarhet är användbart för att åstadkomma förändring. En noggrann undersökning avslöjar ibland att människor inte känner sig tillräckligt kraftfulla för att ha stor påverkan genom individuella ansträngningar. Att observera kulturella perspektiv är också till hjälp för att förstå olika åsikter och utforma effektiva interventioner. Bevarandepsykologi skiljer sig vanligtvis från miljöpsykologi, som vanligtvis fokuserar mindre på bevarandefrämjande och mer på hur miljön påverkar människor.
Huvudmålet med bevarandepsykologi är att inspirera till beteendeförändringar med avseende på miljömässig hållbarhet. Genom att tala till individer och grupper, förstå miljöfrågor och observera kognitiva och beteendemönster, arbetar psykologer inom detta område för att förstå mänskliga motivation angående miljön. När man bättre förstår motiven för att ignorera naturvårdsuppmaningar eller anta miljövänliga beteenden, blir det ofta lättare att utveckla effektiva strategier för att öka medvetenheten och förändra beteenden i större skala.
Bevarandepsykologi utforskar djupare frågor relaterade till mänsklig motivation och bevarande. Även om det på ytan kan tyckas som om en person inte är intresserad av att hjälpa miljön, kan den verkliga frågan vara hans eller hennes känsla av hjälplöshet eller en övertygelse om att personliga förändringar i stor skala skulle vara oviktiga. Det är ofta nödvändigt att bryta ner begreppet miljö i mindre aspekter som individer och grupper kan relatera till. Att utforska bandet mellan människor och djur är ett område för nära observation. Att dra nytta av naturens lugnande effekter är också en strategi för att skapa medvetenhet om behovet av bevarande.
Kulturella influenser, värderingar och prioriteringar observeras också noggrant inom bevarandepsykologi. Människor i vissa kulturer håller inte vilda djur som husdjur, men människor i andra kulturer gör det. Medlemmar i vissa samhällen äter vissa djur men känner starkt för att bevara andra djur. Att förstå vad som orsakar medkänsla för vissa djur och mindre oro för andra är en av bevarandepsykologins uppgifter. Genom att förstå individuella och kollektiva tankar och känslor kan kulturellt lämpliga strategier utvecklas för att öka medvetenheten om bevarande och främja aktivism.
Även om bevarandepsykologi liknar miljöpsykologi, är det allmänt underförstått att den senare lägger ett större fokus på hur miljön påverkar människor. Dialog med experter inom andra discipliner är en stor del av naturvårdspsykologens arbete. Politiker, utbildare, sociologer, miljöaktivister och kommunikationsexperter är de olika typerna av människor som dessa psykologer kommunicerar med för att öka medvetenheten om naturvårdsfrågor.