Finansiella institutioner förser konsumenter och kommersiella kunder med ett brett utbud av tjänster och olika typer av bankprodukter. Finansinstitutens betydelse för den bredare ekonomin är uppenbar under högkonjunktur och lågkonjunktur. Under konjunkturuppgångar tillhandahåller finansinstitut den finansiering som driver ekonomisk tillväxt, och under lågkonjunkturer begränsar bankerna utlåningen. Detta kan förvärra ett lands finansiella problem och uppmärksamma det faktum att ekonomier är starkt beroende av finanssektorn.
Penninglångivare och försäkringsbolag har lånat ut pengar till människor och försäkrat sig mot förlust i århundraden, men på 20-talet började regeringar runt om i världen inse vikten av finansiella institutioner och antog lagstiftning som gjorde det lättare för fler människor att få produkter och tjänster från dessa enheter. I många länder uppmuntras eller till och med tvingade banker att låna ut pengar till bostadsköpare och småföretag. Lån som är lättillgängliga uppmuntrar konsumenternas utgifter, och dessa utgifter leder till ekonomisk tillväxt.
Konsumenter är ofta antingen personer med kontanter som vill ha avkastning på sina pengar eller personer utan kontanter som behöver låna pengar för att täcka sina kortsiktiga utgifter. Bankerna fungerar som mellanhänder mellan dessa två grupper. Människor med kontanter lånar ut pengar till ryggen i utbyte mot en nominell ränta, och banker lånar ut samma pengar till konsumenter till en mycket högre ränta. Skillnaden mellan det pris en bank betalar för att låna och det pris den tar ut sina egna kunder för att låna gör att banken kan generera vinst. I många fall är betydelsen av finansiella institutioner mest påtaglig under lågkonjunkturer när spararna har ont om kontanter och bankerna saknar pengar för att finansiera konsumentlån.
Finansiella institutioner erbjuder olika typer av försäkringar, allt från livförsäkringar till försäkringar på bolånekontrakt. Försäkringsbolag och banker försäkrar även andra finansinstitut. Om en bank blir insolvent, absorberas dess förluster delvis av de andra instituten som försäkrade den. I vissa fall kan detta leda till systemrisk, som beskriver risken för att en storbanks kollaps får en nedfiltreringseffekt på andra banker och ekonomin som helhet.
När stora banker och försäkringsbolag blir insolventa påminns statliga tillsynsmyndigheter om finansinstitutens betydelse för ekonomin och de faror som systemrisker utgör. Tillsynsmyndigheter i många länder granskar regelbundet finansinstitutioner för att försöka lösa kortsiktiga kassaflödesproblem innan dessa problem utvecklas till stora problem inom bankbranschen. I många länder har statliga tillsynsmyndigheter infört tak för hur mycket lån en bank kan skriva ut och för hur många försäkringar som ett företag kan utfärda. Sådana åtgärder är avsedda att säkerställa att ingen bank blir så viktig för ekonomin att dess misslyckande skulle kunna ställa hela ekonomins hälsa i tvivel.