Vid investeringar är den finansiella elasticiteten eller beta-risken ett förhållande som visar prisvolatiliteten för en aktie eller portfölj i förhållande till marknaden som helhet. En positiv beta indikerar att tillgången fluktuerar i enlighet med marknaden, medan en negativ beta innebär att tillgångens pris rör sig i motsatt riktning som marknaden. Betakvoter är indikatorer på den relativa risken som är förknippad med att investera i en given tillgång. Eftersom marknaden, vanligtvis representerad av Standards & Poor’s Index 500 (S&P 500), tilldelas ett betavärde på ett, har alla tillgångar med en beta-risk större än en större prisvolatilitet och större risk. Sådana tillgångar bör ge högre avkastning än marknadens avkastning för att motivera att ta den större risken.
Säg till exempel att företag X har en beta-risk på två. Detta innebär att företag X följer marknaden i total tillväxt eller nedgång med en faktor två. Vinster på fyra procent på marknaden bör sammanfalla med vinster på sex procent i aktiebolag X. Om marknaden, representerad av S&P 500, förväntas ge en avkastning på sju procent, bör Company X-aktien tjäna minst 14 procent, dubbelt så mycket som marknaden. Om företag X-aktien inte ger en avkastning på 14 procent, är det inte en sund investering, eftersom de högre riskerna bör kompenseras av större belöningar.
Aktier med betavärden noll följer inte marknadens trend. Exempel på tillgångar med betavärden noll inkluderar amerikanska statsobligationer och insättningsbevis (CD). Även om dessa investeringar medför liten risk att förlora pengar, finns det också en extremt låg avkastning på investeringen. Dessa investeringsalternativ är lämpliga för investerare som har blygsamma investeringsmål och exceptionellt låga komfortnivåer med risk.
Beta-risker beräknas med hjälp av komplexa matematiska formler, nämligen regressionsanalys. Investerare kan generera beta-beräkningar med vissa program som använder historiska data för varje företag, eller så kan de hämta värdena från olika onlinetjänster, såsom Reuters. Tyvärr kan olika tjänster rapportera olika beta-kvoter för samma företag. Betaberäkningar kan inkludera finansiella data från de senaste tre åren eller fem åren, med hänsyn till skillnaderna i de rapporterade värdena. Jämförelser av företag som använder samma tjänst ger dock giltiga jämförelser av risker.
Vid bedömning av risk förknippad med vissa investeringar har beta-riskberäkningar flera nackdelar. De är beroende av både riktningen och storleken av prisförändringar. En snabbt stigande aktiekurs på en långsamt stigande marknad kommer att ha en hög beta, men när aktiekursuppgången avtar kommer betan att närma sig marknadens. Beta-risker baseras på historiska data som kanske inte har någon betydelse för framtida risker. Dessutom kan stora förändringar i en bransch införa riskelement som kanske inte återspeglas korrekt i beta-riskberäkningarna. Av dessa skäl använder de flesta investerare betas för kortsiktiga investeringsbeslut, men långsiktiga strategier bestäms bäst genom att studera andra finansiella data.