Ebola är en potentiellt terminal viral hemorragisk feber – en hemorragisk feber är en feber som orsakar allvarliga blödningar och potentiellt fullständigt fel på de viktigaste organen i människokroppen. Det finns inget känt botemedel eller vaccin mot ebola, främst för att det är exceptionellt svårt att behandla. Om en individ ska återhämta sig från sjukdomen kommer det att bero på styrkan i personens eget immunsystem. När en individ är infekterad med ebola, till exempel en patient som är i de senare stadierna av sjukdomen, är de enda användbara åtgärderna som en läkare kan vidta att administrera vätskor intravenöst, kontrollera blödningen, applicera konsekventa syrenivåer och behandla de tillhörande infektioner. Klor används av medicinsk personal för att stoppa viruset i en extern miljö.
Ebola upptäcktes i republiken Zaire – nu kallad Demokratiska republiken Kongo – 1976 efter att ett stort utbrott av viruset inträffade. Det värsta utbrottet av viruset inträffade i september till oktober 1976, då det fanns 318 infektioner och 280 dödsfall. När det gäller det sätt på vilket medicinsk personal hanterar en utbrottssituation är inneslutning av de infekterade patienterna den mest effektiva metoden för att säkerställa att viruset inte sprids till andra områden av den oinfekterade befolkningen.
Primära symtom på ebola inkluderar feber, influensaliknande symtom, svaghet och allmän smärta. Om sjukdomen fortskrider till ett framskridet stadium blir symtomen mycket allvarliga. De senare symtomen på ebola inkluderar vanligtvis akut lever- och njursvikt tillsammans med inre blödningar. Det sista stadiet av sjukdomen inkluderar symtom som multipel organsvikt, inre blödningar och yttre blödningar från varje öppning. Om en person ska överleva infektionen får han eller hon inte gå in i de senare stadierna av denna sjukdom, eftersom att gå vidare till dessa stadier i slutändan kommer att leda till svår smärta och död.
När det gäller vacciner och behandlingar mot ebolaviruset har ledande forskare, statliga organisationer och utbildningsinstitutioner strävat efter att hitta en långsiktig och hållbar behandling. Huvudproblemet med viruset är dess dynamiska natur och hastigheten med vilken det tränger igenom och penetrerar människokroppen. Den snabba replikeringen av viruset, till exempel, överväldigar kroppens immunförsvar.