Idén om att balansera aktierna har funnits inom den juridiska sfären sedan den klassiska grekiska tiden, då Platon skrev om svårigheten att balansera lagen som den är angiven och en känsla av rättvisa. Frasen syftar på en typ av dom som kan gå utöver lagen när lagen bedöms som otillräcklig. Denna idé dyker ofta upp i fastighetstvister och miljörätt, där att lyda lagens bokstav skulle vara att göra en orättvisa mot situationen. Trots det omfattande antalet lagar i böckerna är rättssystemet inte alltid perfekt, och balanseringen av rättvisa i rättsfall är ett försök att rätta till situationen.
För de flesta frammanar termen en bild av en högre naturlag, där samvete och mänsklighet beaktas i en rättslig dom samt lagens bokstav i ämnet. Historiskt sett hade England separata domstolar och rättvisa domstolar utformade för att erkänna denna distinktion och att försöka kompensera för bristerna i rättssystemet. Detta system användes även i USA tills det fastställdes att domstolar i common law skulle tillåtas fatta rättvisa beslut såväl som juridiska.
Balansering av aktierna dyker ofta upp i fastighetsärenden eftersom det finns många faktorer utanför lagen att ta hänsyn till. Till exempel kan en community stämma en utvecklare för att ha dragit sig ur ett projekt. Lagboken kan avgöra att talan inte är giltig, men en domare kan besluta att samhället behöver skäliga skadestånd för att kompensera för förberedelser som gjorts för en utveckling som aldrig hänt. I det här fallet har domaren vägt lagens bokstav samtidigt som han tittat på etiska överväganden, och har fastställt att utvecklaren har fel i någon etisk mening, om inte juridiskt.
I amerikansk lag finns det en specifik uppsättning förfaranden som ska beaktas vid balansering av aktierna, och domare förväntas väga juridiska, humanistiska, miljömässiga och etiska hänsyn. Många medborgare har ofta känt att lagen saknar rättvisa och att en rättslig dom inte tillfredsställt dem, och det är detta som dessa förfaranden är utformade för att ta itu med. Att balansera rättvisa gör det möjligt för domare att införliva humanism i sin juridiska praxis och bygger ett starkare rättssystem som tar hänsyn till frågor som normalt ligger utanför juridisk jurisprudens.