Bakteriell cellulit är en infektion i huden som vanligtvis orsakas av vissa typer av Streptococcus-bakterier. Staphylococcus bakterier är kanske den vanligaste orsaken till bakteriell cellulit. Metoderna med vilka en person kan få infektionen varierar kraftigt. Vissa människor kan bli smittade från ett öppet sår, som ett djurbett, medan andra kan ha cellulit i ett svullet område av huden som inte har brutits.
Bakteriell cellulit utvecklas vanligtvis på huden på en persons ben, särskilt i området kring vaden eller fotleden. Det kan också utvecklas på andra delar av en persons kropp, såsom ansikte, hals och armar. Vissa överviktiga personer kan också få bakteriell cellulit på huden på buken.
En infektion uppträder vanligtvis som ett rött utslag på det drabbade området. Utslagen är vanligtvis smärtsamma och känns ömma vid beröring. När infektionen fortsätter blir huden varm vid beröring och kommer att svälla. Blåsor av varierande storlek kan bildas i det drabbade området, och en person kan också utveckla feber.
Bakteriell cellulit tenderar att infektera de djupare vävnaderna i huden, såsom dermis och subkutan vävnad. Om det inte behandlas tillräckligt snabbt kan infektionen sprida sig till en persons lymfkörtlar, vilket gör att de sväller och känns smärtsamma och till blodomloppet. Väl i blodomloppet kan infektionen spridas i hela kroppen, vilket kan vara särskilt riskabelt.
Människor som har nedsatt immunförsvar, till exempel de som har hiv/aids eller som genomgår kemoterapi, har en större risk för infektion. En person som är utsatt för hudproblem som eksem är också mer benägen att få bakteriell cellulit, liksom personer som använder intravenösa läkemedel eller som lider av kroniskt ödem, eller svällande. Lyckligtvis är bakteriell cellulit inte smittsam, eftersom det är i de nedre lagren av huden.
Infektionen kan vanligtvis behandlas och åtgärdas med en antibiotikakur. Helst kommer antibiotikan att tas genom munnen i cirka två veckor. De bör utformas för att bekämpa både streptokocker och stafylokocker. Penicillin är ett vanligt antibiotikum, men får inte användas i vissa fall, till exempel om patienten är allergisk. I allmänhet bör en patient kolla in sin läkare efter att ha tagit medicinen i några dagar för att försäkra sig om att det fungerar. Om celluliten är allvarlig och sprider sig kan en person behöva få antibiotika intravenöst istället för oralt.