Babassuolja kommer från frukterna av babassupalmen, ett träd som är hemma i Brasiliens tropiska regnskogar. Oljan liknar kokosolja och används i matlagning och kosmetika. Den är ljusgul till färgen och halvmjuk vid rumstemperatur, men smälter lätt när den gnuggas in i huden. Denna olja blir alltmer ett substitut för kokosnötsolja, och dess vilda skörd är en stor industri i Brasilien.
Babassupalmen upptäcktes av den franske paleontologen AD d’Orbigny i början av 1800-talet. De sydamerikanska infödingarna kallade trädet babassu, och d’Orbigny gav det det vetenskapliga namnet Orbignya oleifera. Denna palm blir upp till 20 fot (6.1 meter) lång. Den har flera klasar med upp till 500 frukter som liknar små kokosnötter. Oljan framställs genom kallpressning av fröna från dessa frukter. Babassuolja består av 70 procent lipider, med en hög andel laurin- och myristinsyror. Det är dessa syror som ger oljan dess låga smälttemperatur.
När babassuolja kommer i kontakt med huden drar den ut värmen och skapar en kylande effekt. Det är en vanlig ingrediens i lotioner, krämer, läppbalsam och hårbalsam. Oljan bildar ett skyddande lager på huden som inte är fet eller glänsande, och den kan användas på alla hudtyper. Det är också användbart för personer med eksem och andra typer av dermatit eftersom det är skonsamt och icke-komedogent.
Babassuolja används också ofta i tvål. Den omvandlas lätt till tvål och ger en hård bar. Tvålar gjorda med detta växtextrakt löddrar ganska bra, men blandas vanligtvis med andra oljor med högre oljesyrahalt, såsom solrosolja, för att hålla tvålen från att torka ut huden. Oljan från babassu tvål absorberas lätt i huden och är lugnande på kliande hud.
Forskare har experimenterat med babassuolja som biobränsle, och 2008 sponsrade Virgin Airways ett försök där babassu och kokosnötoljor användes för att delvis driva en motor i en Boeing 747. Som ett hållbart bränsle är babassuolja lovande eftersom det skördas bara i naturen från tropiska regnskogar så det bidrar inte till avskogning. Frukternas skal kan också användas som biomassa för bränsle efter att oljan skördats.