I hjärtat tar förmaket emot blod och pumpar det in i ventriklarna, som sedan pumpar tillbaka det in i kroppen. Den atrioventrikulära (AV) noden är en grupp hjärtceller placerade mellan atrierna och ventriklarna som stoppar kommunikationen mellan dessa kammare för att ge tid för förmaken att dra ihop sig helt innan kammarkontraktionen börjar. Denna fördröjning i kommunikationen ökar effektiviteten av kontraktionen genom att säkerställa att allt blod som kommer in i förmaken pumpas ut. En sekundär roll för AV-noden är att den kommer att reglera kontraktionen om den sinoatriala (SA) noden som normalt initierar kontraktionen misslyckas.
Hjärtsammandragning börjar när SA-noden avfyrar en elektrisk impuls från dess ursprung i toppen av det högra förmaket. Denna elektriska impuls fortplantar sig längs förmaken och initierar en långsamt rörlig sammandragningsvåg mot ventriklarna. När förmaket drar ihop sig, ökar trycket som driver blod in i ventriklarna. Samtidigt leder denna elektriska impuls snabbt genom en kedja av icke-kontraktila celler till AV-noden. Ledningen bromsas genom denna nod, vilket fördröjer kommunikationen till ventriklarna för att möjliggöra fullbordandet av den långsammare rörliga kontraktila vågen. Detta säkerställer att allt blod töms från förmaken innan ventriklarna börjar dra ihop sig.
Efter att impulsen passerat AV-noden, färdas den ner genom icke-kontraktila celler i mitten av ventriklarna till hjärtats spets. Impulsen fortplantas sedan uppåt, vilket initierar en sammandragningsvåg som pressar blod från ventriklarna in i kroppen. AV-noden spelar en avgörande roll för att synkronisera förmaken och ventriklarna, och om ledning genom denna nod blockeras resulterar det i ett kritiskt tillstånd som kallas fullständigt hjärtblock.
I ett friskt hjärta fungerar SA-noden som pacemaker och avfyrar en sammandragningsinitierande impuls cirka 70 gånger per minut. Denna sammandragningsfrekvens kallas hjärtfrekvensen. I vissa fall kommer SA-noden att sluta avge impulser, och AV-noden måste ta över som pacemaker. I det här fallet kommer AV-noden att avge en impuls som gör att SA-noden avfyrar en impuls och initierar sammandragning. De genererade impulserna är emellertid mindre frekventa än impulserna från SA-noden, med cirka 50 bränder per minut.
När AV-noden tar över som pacemaker, initierar den inte i sig den kontraktila vågen. Snarare kommer den elektriska impulsen som den automatiskt genererar att få SA-noden att avfyra den kontraktionsinitierande impulsen som reaktion. Även om en individ som har detta tillstånd kommer att uppleva en lägre hjärtfrekvens, säkerställer denna situation att hjärtsvikt inte kommer att bli resultatet av fel i SA-noden.