Ataxisk dysartri är en talstörning som orsakas av skador på lillhjärnan eller de vägar den använder för att utbyta information med resten av nervsystemet och kroppen. En patient med detta tillstånd har svårt att tala eftersom den finmotoriska kontroll som behövs för att artikulera ord saknas. De som drabbas kan låta berusade och kan ha explosivt eller hårt tal. De har också vanligtvis andra motoriska problem som kan göra det svårt att gå och utföra uppgifter med händerna som kräver en fin grad av koordination.
Detta tillstånd kan uppstå efter stroke, huvudskador, tumörer och andra tillstånd som involverar lillhjärnan. Skadans omfattning kan bedömas genom neurologiska undersökningar samt medicinska bildundersökningar av hjärnan för att titta direkt på lillhjärnan och omgivande strukturer. Patienter med ataxisk dysartri kan behöva flera år av fysioterapi och talterapi för att utveckla färdigheter. Vissa kan uppleva en fullständig återhämtning, medan andra alltid kan ha något sluddrigt, långsamt tal.
Tecken på ataxisk dysartri kan inkludera mycket långsamt tal; detta kan inkludera en paus mellan stavelser, såväl som sluddring mellan stavelser eftersom patienten har problem med att göra skarpa ljud. Människor tenderar också att använda lika stress, snarare än de stigande och fallande tonerna som vanligtvis hörs i tal. Det kan vara svårt för patienten att kommunicera med personer som inte är bekanta med de ovanliga talmönstren av ataxisk dysartri; att veta var stressordet hamnar i en mening kan till exempel vara avgörande för att förstå innebörden.
I logopedi kan patienten arbeta med en coach med att utveckla muskelstyrka och koordination. Röstövningar kan hjälpa, liksom coachning i en avslappnad miljö där patienten inte upplever press att prata tillräckligt snabbt och tydligt för att hänga med i ett samtal. Människor kan ha övningar att göra hemma såväl som i sessioner med sina terapeuter. Logopedens arbete kan också hjälpa patienten att äta och andas mer bekvämt, eftersom dessa färdigheter också kan påverkas av cerebellära skador.
Återhämtningsgraden från ataxisk dysartri varierar beroende på skadans natur, patientens individuella hjärna och nivån av engagemang för behandling. Patienter som aggressivt utövar behandling och följer en plan kan uppleva bättre resultat, särskilt om de får stöd av vänner och familj. De kan också behöva separat terapi för andra koordinationsproblem orsakade av cerebellarskadan, såsom problem med att gå.