Assonans är ett retoriskt redskap som ofta används i poesi och prosa för att lägga till en djupare känsla av mening till bilderna däri. Det definieras vanligtvis som upprepning av vokalljud i ord eller stavelser. Till exempel, orden ”vänta” och ”stay” demonstrerar asonans med varandra eftersom de båda innehåller samma inre vokalljud.
Denna litterära anordning skiljer sig från rim, eftersom rim vanligtvis involverar användningen av liknande konsonantljud i slutet av ord. Författare använder vanligtvis assonans för att få sina bilder att verka mer levande, för att dra in läsarna i berättelsen eller för att ge en känsla av musikalitet till ett stycke poesi eller prosa. Läsare tros finna upprepning av liknande vokalljud i ord och stavelser både tröstande och engagerande.
Användningen av upprepade vokalljud i ord och stavelser sägs tilltala läsarens öra och etablera författarens konstnärliga auktoritet. Assonans finns ofta i poesi, där det i allmänhet hjälper versen att flyta smidigare. Det anses inte allmänt vara ett element av poetisk form eller struktur. Istället är det oftare tänkt som en extra poetisk uppblomstring. Användningen av assonans i poesi anses allmänt ge poeten mer kreativt spelrum, och det kan tillåta poeten att skapa en illusion av struktur i fri verspoesi, som vanligtvis inte följer poetiska konventioner som form eller struktur.
Författare använder vanligtvis assonans i samband med en mängd andra litterära och retoriska anordningar, såsom konsonans, eller upprepning av konsonantljud inom ett ord eller stavelse, och alliteration eller upprepning av konsonantljud i ords initiala stavelser. Prosaförfattare använder ofta retoriska grepp som dessa för att få sin prosa att låta mer poetisk. Assonans kan hjälpa prosaförfattare att förmedla de underförstådda betydelserna av sina ord, att uttrycka stämningar och känslor som kanske inte är direkt uppenbara från ordbokens definitioner av själva orden.
Litterära anordningar som manipulerar ljudet av ord är ofta särskilt populära inom barnlitteratur och poesi. Barnramsor kan också innehålla assonans, som klassikern ”Hon säljer snäckskal vid havet.” Rim som dessa använder i allmänhet också element av alliteration och konsonans. Upprepningen av konsonant- och vokalljud genom användning av dessa litterära anordningar tros bidra till underhållningsvärdet av litteratur, poesi och ramsor för barn.