Arkaisk diktion är också känd som arkaism. När en person använder denna metod för tal använder han eller hon ord som är gammaldags och hör hemma i en äldre tid. Poesi är det primära området där arkaiska ord får användningsområden, men pjäser och böcker kan också innehålla dem. Ett exempel är närvaron av ordet häst i stället för ett mer modernt ord som häst eller hingst.
Språket utvecklas och förändras över tid. Den engelska som William Shakespeare talade och skrev på skiljer sig till exempel väldigt mycket från den engelska som amerikaner och britter talar idag. Även på Shakespeares tid fanns det ord som var omodernt och som tillhörde en tidigare era.
Poesi är en konstform som kräver användning av beskrivande och suggestiva ord. Därför kanske en poet föredrar att använda ett arkaiskt ord istället för dess moderna motsvarighet. Ljudet av det äldre ordet kanske passar dikten bättre vad gäller rim, assonans eller allitteration. Det kanske passar diktens meter bättre än ett nyare ord med ett annat antal stavelser.
Det inneboende faktumet att en term är ålderdomlig, och därför mindre vanlig, kan ge dikten mer mystik än ett mer lättigenkännligt ord. Liksom poeter kan människor som skriver pjäser och de som skriver böcker använda arkaism av några av samma skäl. När en författare sätter en berättelse i en viss era, kan han eller hon också använda arkaisk diktion för att göra berättelsen mer realistisk.
Användningen av gammaldags terminologi är inte begränsad till modern poesi. Vissa historiska epoker av poesi innehöll användningen av arkaism. Samuel Coleridge, John Keats och Alfred, Lord Tennyson skrev alla dikter på äldre språk än den vanliga engelska 19-talet. De flesta poeter och författare skriver dock på det språk de talar, och den samtida publiken kan förstå alla orden i de resulterande verken.
Ett problem med att skriva i ålderdomlig diktion är att många inte förstår de gamla formuleringarna för bekanta begrepp. Även om arkaism alltid är närvarande i gamla skrifter och poesi, kräver de vanligtvis översättning till modernt språk för att läsarna ska förstå. En poet som medvetet lägger till arkaism till sin poesi kan fjärma en stor del av publiken som inte vill lägga tid på att tolka de okända orden. Många ålderdomliga ord, som t.ex. häst, förstås dock allmänt, även om folk i allmänhet reserverar sig för användningen av sådana ord för speciella situationer, såsom humor.