Trakasserier på arbetsplatsen är alla typer av ovälkomna handlingar mot en anställd som leder till svårigheter att utföra tilldelade uppgifter eller får den anställde att känna att han eller hon arbetar i en fientlig miljö. Trakasserierna kan bero på sådana faktorer som ras, kön, kultur, ålder, sexuell läggning eller religiösa preferenser. I många länder finns det lagar som skyddar anställda från att utstå den här typen av övergrepp på jobbet, om verkligheten av trakasserierna kan bevisas.
Generellt sett är det flera faktorer som måste finnas för att trakasserier på arbetsplatsen ska uppmärksammas. För det första måste beteendet vara ovälkommet och stötande för den anställde. För det andra måste den anställde framföra sin invändning mot beteendet, så att den eller de kränkande individerna kan korrigera sitt beteende på arbetsplatsen. Slutligen ska beteendet vara av en karaktär som påverkar arbetstagarens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter på ett effektivt och ansvarsfullt sätt.
Vissa former av trakasserier på arbetsplatsen är vanligare än andra. Oönskade sexuella närmanden från kamrater eller handledare är den vanligaste formen av trakasserier på arbetsplatsen. Både manliga och kvinnliga anställda kan bli kontaktade av någon på arbetsplatsen som antingen antyder eller direkt säger att efterlevnad kommer att gynna den anställde på något sätt, eller åtminstone bidra till att anställningen fortsätter. Idag har många länder lagar som skyddar anställda av alla kön från denna typ av trakasserier.
Trakasserier på arbetsplatsen kan också ta formen av fördomsfulla kommentarer eller smaklösa skämt som har att göra med en individs personliga övertygelse, ålder eller sexuella läggning. Även om trakasserier av den här typen är utbredda på många kontor och andra arbetsplatser, börjar arbetsgivarna inta en mer aggressiv hållning mot förtal, tilltal och beslöjade hot som riktar sig mot anställda av någon av dessa anledningar. Dessutom utökar fler länder trakasserislagarna till att omfatta oansvariga kommentarer och olika former av hot som har med ålder, religion och läggning att göra.
Sedan senare delen av 20-talet har fler arbetsgivare infört specifika rutiner för att rapportera och utvärdera situationer som involverar trakasserier på arbetsplatsen. Under de bästa omständigheterna är målet med rapporteringen att identifiera oacceptabelt beteende och korrigera problemen så att alla kan känna sig mer bekväma på arbetsplatsen. Däremot kan internpolitik inom företaget leda till att både berättigade klagomål förringas och att det blir lätt för människor att orättvist anklagas för att trakassera en annan anställd.
Mer progressiva arbetsgivare använder sig av känslighetsutbildning för att hjälpa anställda att hantera trakasserier på arbetsplatsen. Utbildningen går ofta ut på att hjälpa alla att förstå mer om olika kulturer och andra egenskaper som är relevanta för dem som arbetar för verksamheten. Genom att skingra myter om frågor som ålder, kön, läggning och ras är förhoppningen att kollegor blir mer utbildade och därmed mindre benägna att ägna sig åt beteende som kommer att vara stötande för en kollega.
Även när företag vidtar åtgärder för att övervaka sina anställdas handlingar, antar lokala och nationella myndigheter lagstiftning som ger individer rättsligt skydd mot många former av trakasserier på arbetsplatsen. Skydd av denna typ är särskilt viktigt i situationer där ett företag inte har en väldefinierad procedur för att hantera rapporterade trakasserier, eller när tjänstemän är likgiltiga för den skrämsel och den fientliga arbetsmiljö som trakasserier på arbetsplatsen skapar.