Antigen-antikroppsbindning sker när en antikropp attraheras till och fäster vid ett antigen. Medan den är fäst skapar antikroppen en kemisk reaktion som så småningom kommer att leda till att antigenet förstörs. Endast specifika antikroppar kan binda till olika typer av antigener, även om antigener som har liknande struktur kan attackeras av samma antikroppar. Bindningen mellan ett antigen och en antikropp är reversibel, så antikroppen måste försöka göra flera kopplingar till ett antigen för att förbli ansluten tills den eliminerar antigenet.
Det finns många olika typer av antigener, även om de flesta är proteinantigener, som kan attrahera antikroppar. Många antigener, såsom virus och bakterier, är skadliga, medan andra, såsom pollen eller andra allergener, i sig själva är ofarliga. Antikropparna som är involverade i antigen-antikroppsbindning är kända som immunglobuliner. Dessa är molekyler som tillverkas av en organisms immunsystem för att förstöra främmande kroppar.
Immunglobuliner kan ha hög eller låg affinitet för vissa antigener. När affinitetsnivån är hög är antigen-antikroppsbindningen stark. Denna starka koppling mellan immunglobulinet och antigenet gör att immunglobulinet kan starta en kaskad av kemiska reaktioner som så småningom bryter ner och förstör antigenet.
Även om en antikropps affinitet för ett antigen är extremt hög, är antigen-antikroppsbindningen inte permanent. Det är möjligt för antigenet att bryta förbindelsen med antikroppen som ett försvar mot dess attack. För att motverka detta måste antikroppen försöka binda till antigenet genom ett antal olika kopplingar.
Antigen-antikroppsbindning är vanligtvis beroende av användningen av svaga elektriska laddningar för att dra ihop antigenet och antikroppen. Elektronaffinitet på ena sidan av bindningen och en lätt negativ laddning på den andra är den vanligaste orsaken till bindningen av dessa två typer av molekyler. De typer av bindningar som håller samman molekylerna kan vara hydrofoba, elektrostatiska eller vätebindningar eller Van der Waals-krafter.
All antigen-antikroppsbindning är icke-kovalent, vilket innebär att de inte delar elektroner. De förblir diskreta molekyler även när de är sammanbundna. Detta betyder att när de går isär är var och en intakt.