Fästelement kan innefatta muttrar, bultar och brickor som används för att ansluta metalldelar. De används som kopplingar i fordon, flygplan och båtar. Aluminiummetall kan vara mjuk, vilket gör den svår att använda för att fästa föremål, eftersom den obehandlade metallen kan deformeras eller gå sönder. En process som kallas anodisering skapar en mycket hårdare metallfinish, och anodiserade fästelement är både starka och motståndskraftiga mot slitage eller korrosion.
Anodisering är en elektrokemisk process som använder både elektrisk ström och ett surt kemiskt bad för att skapa en hård finish på anodiserade fästelement. Processen innebär att man skapar ett lager av aluminiumoxid på delarnas yttre yta. Snarare än en beläggning som färg, är den anodiserade finishen en molekylär bindning till aluminiummetallen under, vilket resulterar i en mycket hållbar finish.
Processen använder ett syrabad, som ger syre för den kemiska reaktionen. Anodiserade fästelement är anslutna till ena sidan av en elektrisk krets, och en separat metallelektrod är nedsänkt i badet. När delarna kommer in i syran upprättas en elektrisk krets och aluminiumdelarna oxideras vid ytan för att bilda aluminiumoxid.
Anodisering innebär snabb oxidation, eller rostning, av delarnas aluminiumyta. Till skillnad från vanlig rost bildar aluminiumoxiden en mycket tunn, hård kristallstruktur som blir en ny yta. Dessa ytor kan slitas av med tiden, men kan ge lång livslängd med minimal försämring, särskilt jämfört med rent aluminium.
Det är viktigt vid infästning av metaller att använda samma metaller för alla delar, för att undvika galvanisk korrosion. Detta inträffar när en liten elektrisk ström passerar mellan olika metaller, och mjukare metaller som aluminium kan snabbare skadas av galvanisk verkan. Förutom att stärka metallen är anodiserade fästelement mindre utsatta för galvanisk korrosion, eftersom aluminiumoxidfinishen kan blockera den elektriska strömmen.
Anodiserade fästelement används ofta för att skräddarsy bilar, och en anledning är att den anodiserade finishen lätt kan färgas för att passa användaren. Aluminiumoxidfinishen är porös, vilket innebär att den innehåller många små tomrum eller öppningar, snarare än att vara perfekt slät. Dessa tomrum kan acceptera färgämnen eller färgade pigment, vilket gör att delarna kan anpassas i en mängd olika färger. Färgen blir en permanent del av beläggningen, och ingen ytterligare målning behövs för att behålla den.
Andra metaller kan anodiseras, inklusive titan, vilket förbättrar deras korrosionsbeständighet i flygplansapplikationer där delar utsätts för stora temperatur- och luftfuktighetsintervall. Olika syralösningar kan användas för att tillhandahålla en rad oxidbeläggningar, beroende på detaljspecifikationerna. Svavelsyra är den vanligaste typen av anodisering och kan skapa både tunna och relativt tjocka beläggningar. Kromsyra används när mycket tunna beläggningar behövs, särskilt för delar som kräver en mycket tät passform, så kallade nära toleranser.