Angiotensinvägen, även känd som renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS), hänvisar till kroppens blodtrycksregleringssystem, som i första hand kontrolleras av njurarna. När blodtrycket sjunker i kroppen producerar njurarna ett enzym som kallas renin som signalerar kroppen att dra ihop blodkärlen, vilket ökar blodflödet till njurarna. En rad andra kemiska reaktioner äger rum som involverar blodtryck, vattenabsorption och hjärtfrekvens. Man tror att hypertoni också kan regleras genom att kontrollera element längs angiotensinvägen.
Beräkningar visar att varje droppe blod i människokroppen passerar genom njurarna cirka 350 gånger om dagen. Under denna process filtrerar njurarna kemikalier och återabsorberar vatten för att upprätthålla rätt balans i det biologiska systemet. Njurarna kräver en hög volym av tryck för att upprätthålla blodflödet och utföra denna uppgift.
När blodtrycket sjunker frisätter njurarna renin, som sedan reagerar med angiotensinogen och bildar angiotensin I. När det passerar genom lungorna möter angiotensin I ett angiotensin-omvandlande enzym (ACE) som omvandlar det till angiotensin II. Angiotensin II signalerar sedan kroppen att: dra ihop alla blodmotståndskärl; frisätter hormonet aldosteron, vilket får njurarna att återuppta vatten och natrium; frisätter det antidiuretiska hormonet (ADH) vasopressin i hypofysen, vilket signalerar vätskeretention; stimulera törst; signalera noradrenalin, eller nor-adrenalin, frisättning; och öka hjärtfrekvensen.
När natrium (Na+) nivåerna ökar i blodomloppet, utsöndrar hjärtat en atrial natriuretisk peptid (ANP) som stimulerar urinering och utsöndring av natrium. Denna peptid hämmar även utsöndringen av aldosteron, renin och vasopressin. Detta fungerar som en kontroll mot njurens hypertensiva aktivitet men belastar också hjärtat ytterligare.
Läkemedel som försöker kontrollera hypertoni inkluderar ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare, reninhämmare och aldosteronreceptorantagonister. Även om viss framgång har uppnåtts i att reglera blodtrycket med dessa läkemedel, är mycket inte förstått angående kroppens komplexa mekanismer och självreglering. I många fall kommer en applikation som ger en önskad effekt att skapa ett antal reaktioner som har skadliga effekter. Vissa ACE-hämmare har varit inblandade i hjärtskador.
Angiotensinvägen är bara ett av kroppens många komplexa kemo-elektriska, biologiska system. Även om mycket har lärt sig om hur människokroppen fungerar, behövs mer kunskap. Under tiden förblir den enklaste och mest effektiva metoden för korrekt reglering av alla dessa system, inklusive angiotensinvägen, en hälsosam kost och rätt träning.