Andersen-effekten hänvisar till den ökade granskning av finansiella poster som sågs efter en stor finansskandal 2001 som involverade revisionsbyrån Arthur Andersen. Bekymrade över resultatet av skandalen och de problem som den avslöjade med revisions- och redovisningspraxis, ökade företag intensiteten i sina revisionsprogram för att undvika att stöta på liknande problem. Indirekt bidrog skandalen till förbättringar av företagens redovisningsstandarder och praxis.
Arthur Andersen åtalades efter att dess roll i energiföretaget Enrons fall avslöjades. Enron hade lagt upp positiva bokslut efter att revision av redovisningsföretaget visade att informationen var korrekt och korrekt. När Enron ansökte om konkurs var händelsen oväntad, eftersom företaget inte borde ha misslyckats, enligt dess finansiella rapporter. Genom att ytterligare lera vattnet, förstörde och gömde företagets medlemmar bevis och utsatte sig själva för brottsanklagelser i samband med sin roll i fallet.
Som svar på skandalen, som dominerade amerikanska rubriker och väckte stor offentlig uppmärksamhet runt om i världen, började vissa företag titta närmare på revisioner. Andersen-effekten inkluderade mer intensiva utvärderingar av revisionspraxis, personal som var involverad i granskning av räkenskapshandlingar och själva dokumenten. Företag ville också fånga upp fel så tidigt som möjligt, oavsett ursprung, för att korrigera påståenden. Andersen-effekten skulle kunna tjäna styrelseledamöter som fattar beslut om företaget samt aktieägare som behövde korrekt finansiell information för att vägleda deras investeringspraxis.
Enron anklagades för att använda ”kreativ bokföring” för att dölja förluster och skapa en ljusare bild än vad som faktiskt existerade. Ett tecken på Andersen-effekten var ett ökat beroende av externa styrelseledamöter och revisorer med mindre personligt intresse i finansiella rapporter. Deras objektiva åsikter skulle kunna avslöja mer information än vad revisorer som är för nära knutna till ett företag kan avslöja, som kan uppleva press att lämna tillbaka en positiv revision för att få mer arbete i framtiden. Revisionsbyråer har också utvecklat strängare etiska riktlinjer för att ta itu med specifika frågor om intressekonflikter som kan störa rättvisan i deras arbete.
För aktieägarna resulterade Andersen-effekten i mer detaljerade och korrekta årsredovisningar och andra redovisningshandlingar. Reformer av redovisningspraxis utformades också för att öka förtroendet bland konsumenter och allmänheten som ville vara säker på att företagen tog redovisningen på allvar. Regeringen engagerade sig också i lagstiftning för att begränsa missbruk, medan redovisningsbranschen tog en aktiv roll i utvecklingen av effektivare standarder och metoder.