En amorf metall är en metall med en oordnad atomstruktur, till skillnad från de flesta metaller, som har en regelbunden struktur. Dessa ämnen kallas också metallglas, eftersom ett sätt att tillverka amorfa metaller påminner om proceduren för att tillverka glas, men med metall istället för kiseldioxid. Studier indikerar att amorfa metaller kan vara mer än dubbelt så starka som normal metall, och är idealiska för militär rustning, väger samma som vanlig metall. På grund av materialets oordnade struktur är det också mer motståndskraftigt mot korrosion och slitage.
Amorfa metaller skapades först på Caltech av Pol Duwez 1957. Duwez skapade den amorfa metallen genom att kyla en legering (Au80Si20) från flytande tillstånd på under en bråkdel av en sekund. Kylningshastigheten måste överstiga en miljon grader Kelvin per sekund, så att kyla metallen från flytande tillstånd till fast tillstånd måste ske på millisekunder. Kylning av detta förhindrade snabbt att metallen kristalliserade som en typisk metall, vilket gav den dess unika amorfa struktur. I början var formerna av amorf metall begränsade, som mestadels bestod av tunna band, folier och trådar. Dessa begränsningar upprätthölls av nödvändigheten av en snabb nedkylningshastighet.
Amorf metall lämplig för kommersialisering tillverkades först 1976 av C. Graham och H. Liebermann. De använde ett underkylt snabbsnurrande hjul för att skapa bulkmängder av amorf metall lämpliga för lågförlusttransformatorer för kraftdistribution, kommersialiserade under namnet Metglas. Amorf metall kan snabbt magnetiseras och avmagnetiseras, vilket leder till energibesparingar när de används i transformatorer på elnätet. 70–80 % mindre ström förbrukas av transformatorer av amorfa metall, vilket minskar CO2-utsläppen och sparar ström. Idag används amorfa metalltransformatorer flitigt i Indien och Kina, där de har använts för att framgångsrikt minska utsläppen av växthusgaser.
Under hela 1980-talet experimenterade materialforskare med olika legeringar för att minska den nödvändiga kylningshastigheten för att skapa amorfa metaller. De lyckades få ner den kritiska kylningshastigheten från hundratals Kelvin per sekund till bara en Kelvin per sekund, vilket gjorde tillverkningen av bulkmetallglas mer genomförbar. År 2004 lyckades forskare med amorft stål i bulk, vilket banade väg för en bredare kommersialisering av materialet.