Termen ”känsliga tillstånd i ambulatorisk vård” är en kategori av fysiologiska störningar där svåra tillstånd anses kunna förebyggas genom medicinering, hemvård och en hälsosam livsstil. På så sätt kan även förekomster och återfall av akuta sjukhusinläggningar och inläggningar förebyggas. Det finns över 20 sjukdomar som kan klassificeras under detta tillstånd, varav några är hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och högt blodtryck. Andra tillstånd inkluderar astma, kroniska urinvägsinfektioner och gastroenterit.
Ambulerande vårdkänsliga tillstånd kallas också sådana eftersom de också kan förebyggas och hanteras genom ”ambulatorisk vård”, vilket avser eventuella polikliniska behandlingar eller medicinska undersökningar. Som enklast kan det vara regelbundna konsultationer med en läkare, men kan även innefatta biopsier, blodprov och röntgen. Även tandingrepp och rehabiliteringsbesök, som till exempel efter en episod av hjärtsvikt, klassificeras under ambulerande vård. Syftet med dessa tjänster är övergripande hälsa och välbefinnande, inte bara för dem med ambulerande vårdkänsliga tillstånd, utan för varje enskild individ i ett samhälle.
Många sjukdomar som anses vara ambulerande vårdkänsliga tillstånd är kroniska, vilket innebär att patienten har upplevt eller kommer att behöva uppleva sjukdomen under lång tid, kanske resten av livet. De kan också vara akuta eller allvarliga. Förutom att de hanteras kan de också behandlas utanför sjukhuset. Ett exempel är ungdoms- eller typ 1-diabetes, där patienter måste vara permanent beroende av insulin. För att behandla farligt höga eller låga blodsockernivåer som kan leda till koma, kan patienterna ge sig själva insulinsprutor eller konsumera några glukostabeller.
Sjukhusinläggningsfrekvenser för ambulerande vårdkänsliga tillstånd varierar beroende på land eller region. Till exempel ökade antagningsfrekvensen för hypertonipatienter i USA med 26 procent år 2003, medan diabetes hade den högsta antagningsfrekvensen i New South Wales, Australien 2008. Denna statistik är mycket viktig, särskilt för regeringen eftersom de avgör om befolkningen ges tillgång till ambulerande vård, om de har tillräckligt med resurser för att leva en hälsosammare livsstil eller om kvaliteten på vården är tillfredsställande. I allmänhet tyder höga antagningsfrekvenser av personer med känsliga tillstånd för ambulerande vård att förbättringar bör göras när det gäller att tillhandahålla hälsovård till samhället, särskilt till dem som har låga inkomster, är ekonomiskt beroende eller befinner sig på landsbygden. Ett sätt att tillhandahålla sådana hälsotjänster är att inrätta kostnadsfria kliniker eller vårdcentraler på orten.