Alkaliskt dricksvatten är vatten som har ett större antal syrejoner, vilket ökar dess pH. Förespråkare hävdar att det kan öka uthålligheten, minska åldrandet och förebygga cancer, bland andra fördelar. En lika högljudd opposition kallar vattnet för en bluff.
Vattenmolekyler är sammansatta av två väteatomer och ett syre. Under normala kemiska processer kommer en av cirka 10 miljoner av dessa molekyler att jonisera, vilket innebär att de delas upp i väte- och syrejoner. Vätejoner är sura, medan hydroxyljoner (syre) är alkaliska. Vatten kommer att anta pH-värdet för den jon som är mest förekommande.
Enligt en förespråkare för alkaliskt dricksvatten hjälper det högre antalet hydroxyljoner till att neutralisera de sura vätejonerna, vilket i sin tur vänder åldrandeprocessen. Det är dock inte klart vilka joner som ”vinner”, och även om förespråkarna talar om att ”omstrukturera” vatten elektroniskt, är det svårt att fastställa exakt hur detta görs. Andra förespråkare talar om att processer används för att sänka vattnets ”millivoltage”, med andra ord sänka dess potentiella energi. Detta gör tydligen vattnet enklare och mer fördelaktigt.
På en mer jordnära nivå pekar de som förespråkar fördelarna med alkaliskt vatten på surheten i vissa populära drycker, såsom kaffe och de flesta läsk, och säger att att dricka en alkalisk vätska kan hjälpa till att återställa kroppens pH till ett högre godartad och välgörande balans. Vissa läkare hävdar att det inte är möjligt för livsmedel att ändra surheten i någonting i kroppen förutom urin.
Dessa proffs påpekar att magen är naturligt sur, vilket är hur den kan bryta ner mat, medan vätskorna i tarmen måste vara alkaliska för att förhindra skador från syran. Det är njurarna, påpekar de, som reglerar blodomloppets pH, inte dricksvattnets yttre påverkan. Oavsett denna information har alkaliskt dricksvatten skapat en stugindustri som sträcker sig från maskiner som utger sig för att ”jonisera” neutralt vatten till att pressa flaskor med vatten som ordineras i mycket små dagliga mängder.