Afrikaans är ett språk som främst talas i Sydafrika. Det härstammar från holländska och delar många likheter med detta språk och liknar därför också engelska i många avseenden. Det finns mer än 12 miljoner talare, där ungefär hälften av dem talar det som sitt första språk och den andra hälften talar det som ett andra eller tredje språk.
Den huvudsakliga befolkningsbasen för afrikaans finns i Sydafrika, där det talas av en ansenlig del av befolkningen. Det talas också av ett stort antal människor i grannlandet Namibia. Det talas dessutom av mindre mängder människor i Angola, Botswana, Lesotho, Swaziland, Zambia och Zimbabwe. Utanför Afrika finns det fickor med högtalare i Australien, Belgien, Kanada, Tyskland, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien och USA.
Även om Kapregionen var känd av européer så långt tillbaka som i slutet av 15-talet, bosattes den först av européer när holländarna började etablera baser i Sydafrika i mitten av 17-talet. Holländarna tog med sig ett stort antal protestantiska bosättare för att förvalta marken, under det holländska Ostindiska kompaniets beskydd, och förslavade lokalbefolkningen och importerade ytterligare slavar för att arbeta på landet. Dessa nybyggare och slavar började tala en specialiserad dialekt av holländska, som utgjorde grunden för vad som nu erkänns som afrikaans.
Afrikaans talades löst som dialekt, och kanske som ett antal olika dialekter, under många decennier. I början av 19-talet började språket ersätta malajiska i muslimska skolor och började skrivas med den arabiska skriften. Under många år, även om afrikaans talades flitigt bland afrikaner, fortsatte språket i det skrivna ordet för icke-muslimer att vara standardholländska. Vid mitten av 19-talet förekom den också i olika tidningar och religiösa skrifter, med latinsk skrift. I slutet av 19-talet började språket behandlas mer seriöst och ett antal grammatiker och ordböcker publicerades.
I början av 20-talet fortsatte Afrikaans att utveckla trovärdighet och började studeras mer omfattande av lingvister. 1925 erkände regeringen det som ett faktiskt språk, snarare än bara en dialekt. Nederländska är vanligtvis helt förståeligt för talare av afrikaans, medan afrikaans är begripligt av de flesta nederländska talare efter lite studier.
Det finns många likheter mellan holländska och afrikaans. Till exempel är det nederländska ordet för ”nio” negen, medan det på afrikaans är nege. Nederländska för ”fågel” är vogel, medan det på afrikaans är vogel. Det holländska ordet för ”välkommen” är welkom, samma sak på det andra språket. I andra fall kan afrikaans tyckas närmare engelska, särskilt i stavning. Till exempel är det nederländska ordet för ”min” mijn, medan det på afrikaans helt enkelt är mitt. I andra fall verkar ordförrådet ha liten koppling till vare sig holländska eller engelska. Till exempel är det holländska ordet för ”giraff” giraf, medan det afrikanska ordet är kameelperd. I det här fallet kommer ordet istället från de nederländska orden för ”kamel”, kameel och för ”häst”, paard.
I allmänhet har afrikaans en enklare fonetik än holländska, släpper många konsonanter och håller sig till en mer intuitiv fonetisk struktur. Språket får mer än 85 % av sitt ordförråd direkt från nederländska, medan resten består mestadels av ord från portugisiska, malajiska, bantu och khoisan.