Adies pupill är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av bristande känslighet för ljuset i ögat. Ögat reagerar normalt mycket snabbt på förändringar i ljusnivåer, och anpassar sig mycket snabbt för att förhindra skymd syn. Hos en patient med Adies pupill kan ett eller flera ögon få ett försenat svar, och det är inte ovanligt att en pupill vidgas mer än den andra. Faktum är att kännetecknet för Adies pupill är en konsekvent vidgade pupill som svarar dåligt, om alls, på förändringar i ljusnivåer.
Detta tillstånd verkar vara resultatet av infektion eller inflammation som skadar musklerna och nerverna som ansvarar för utvidgningen av pupillen. Hos en patient med Adies pupill är musklerna som normalt vidgar och drar ihop pupillen inte så känsliga som de borde vara. Tillståndet kan diagnostiseras av en ögonläkare eller neurolog, som också kan rekommendera lämplig behandling.
Specialiserade glasögon kan användas för att kompensera för synproblem som är förknippade med Adies pupill. Mediciner kan också användas för att hantera tillståndet och symtomen, och för att hålla patienten mer bekväm. Om dessa åtgärder inte fungerar, kan operation utföras för att brista en del av den sympatiska nervstammen. Denna procedur rekommenderas endast när andra åtgärder inte fungerar, eftersom det är potentiellt riskabelt, och måste utföras av en mycket erfaren kirurg som är mycket insatt i anatomin hos nerverna i området.
Detta tillstånd är också känt som Homes-Adie Syndrome eller Adies tonic pupill syndrom. Om det identifieras hos en patient kan en läkare försöka fastställa orsaken. Att lära sig om orsaken kan vara viktigt, eftersom patienten kan löpa risk att utveckla andra problem, och dessa problem skulle kunna undvikas med behandling, eller upptäckas tidigare av någon som letar efter dem. Patienten och läkaren kan också helt enkelt vara allmänt intresserade av att veta om tillståndets ursprung.
Adies pupill är permanent, och den kan växa successivt värre med tiden. Av denna anledning bör patienterna vara noga med att varna nya läkare om deras tillstånd under de första sessionerna, så att det kan beaktas under den rutinmässiga medicinska behandlingen. Det är också viktigt att få regelbundna ögonundersökningar för att kontrollera om tillståndet fortskrider ytterligare och för att avgöra om ändringar behöver göras i patientens behandlingsplan.