ACTH, även kallat cosyntropin, gör att binjurarna släpper ut kortisol i blodomloppet. Ett ACTH-stimuleringstest används för att mäta hur väl binjurarna reagerar när de stimuleras av ACTH som injiceras i patienten. Resultaten från detta test hjälper till att diagnostisera sådana hälsoproblem som Addisons sjukdom eller förekomsten av hypofystumörer.
ACTH-stimuleringstestet mäter mängden kortisol som finns i blodet. Nivåerna kontrolleras i början av testet och sedan igen en timme efter ACTH-injektionen. Innan ACTH injiceras tas blod från en ven i armkroken. För spädbarn och mycket små barn används en lansett för att göra ett litet sår så att några droppar blod kan samlas in för testet. Detta första blodprov används för att bestämma basnivåerna av kortisol.
ACTH injiceras sedan. När 60 minuter har gått görs ytterligare en blodsamling och kortisolnivåerna kontrolleras för att fastställa hur binjurarna har reagerat. Låga nivåer av kortisol indikerar nedsatt funktion hos binjurarna och kan tyda på Addisons sjukdom eller annan brist i binjurarna. Mycket höga nivåer kan tyda på andra allvarliga problem och kräver ytterligare utredning. En urinanalys kan också göras i samband med ACTH-stimuleringstestet.
För att resultaten av ACTH-stimuleringstestet ska vara giltiga är det viktigt att patienten förbereder sig i förväg. De allmänna riktlinjerna kräver att patienten begränsar aktiviteten i 24 timmar före testet och undviker ansträngande träning som jogging, cykling och tennis. För det andra bör han eller hon äta en kolhydratrik kost dagen innan testet. I vissa fall kan patienten bli ombedd att fasta de sista timmarna innan testet ges. Att uppfylla alla dessa krav hjälper till att säkerställa giltiga resultat från ACTH-stimuleringstestet.
Om en person har onormala resultat från ACTH-stimuleringstestet kommer ytterligare tester att göras för att fastställa den exakta orsaken till problemet. Avbildning såsom en datoriserad tomografi (CT)-skanning av binjurarna är vanligt, och en magnetisk resonanstomografi (MRI) kan användas för att identifiera problem med hypofysen. Blodprover och insulintestning kan också göras, allt med det slutliga målet att diagnostisera problemet snabbt och hjälpa patienten att återgå till hälsan på så kort tid som möjligt.