Tvådimensionella (2D) glasögon gör att en tittare kan se en tredimensionell (3D) film som en vanlig tvådimensionell film. Den gör detta genom att ändra bilderna som är tillgängliga för ögat. Utan 3D-glasögon ser en tredimensionell film suddig ut, eftersom det är två stora bilder som projiceras på skärmen på lite olika ställen. 3D-glasögon tillåter en av dessa bilder i varje öga och blockerar den motsatta bilden för att skapa den tredimensionella effekten. 2D-glasögon skapar sin effekt genom att blockera och tillåta samma bild i varje lins. De kan köpas eller tillverkas av två par 3D-glasögon.
Glasögonen fungerar med passiv polariserad 3D, vilket är den typ som vanligtvis visas i en biograf. Tidiga versioner av glasögonen har inte kunnat rymma IMAX teater 3D, som skapar bilder med en annan typ av teknik. De har inte heller arbetat för vissa typer av tv-3D.
Om den typ av 3D-glasögon som används i biografer kommer att fungera på en TV, påstås 2D-glasögonen också fungera. Dessa är kända som passiva 3D-TV-apparater. Glasögonen fungerar inte på tv-apparater som är gjorda för att visa 3D med mer komplexa batteridrivna glasögon. Dessa uppsättningar använder en annan typ av display som kallas aktiv slutare.
2D-glasögon ser ut som vanliga glasögon för synkorrigering. De påstås ha samma effekt på tittaren som att titta på en 2D-film. Vissa glasögon har gjorts så att det går att byta till 3D för utvalda scener.
Det är möjligt att göra 2D-glasögon med två par 3D-glasögon, som till exempel den typ som distribueras på biografer. Det första steget är att ta bort en lins vardera från motsatta sidor av glasögonen. För att sedan göra varje par 2D, skulle linserna sättas in igen i det motsatta paret glasögon. Varje par glasögon kommer att acceptera och avvisa en projicerad bild. Även om bilderna i varje par glasögon kommer att vara något annorlunda, bör skillnaden inte vara tillräckligt dramatisk för att bli märkbar för en tittare.
2D-glasögon marknadsförs ofta för personer som får huvudvärk av att titta på 3D under långa perioder. De kan användas av personer som vill se en film i 2D, men som är tillsammans med följeslagare som föredrar 3D. Glasögonen kan också vara användbara för de som bor i områden där det kanske bara finns ett 3D-alternativ tillgängligt för vissa filmer.