Magnetisk resonanstomografi (MRT) är det diagnostiska verktyget för att fastställa förekomsten av ett diskbråck. En traditionell röntgen visar beniga kammar som är vanliga för ryggradsskador och störningar som cervikal spondylos, men visar sällan mjukdelsskador. Som jämförelse visar ett diskbråck på en MRT fler detaljer, eftersom sådana skador innebär skador på mjukvävnad. Skador på diskmaterial, såväl som sladd- och rotkompression som är vanlig för ett diskbråck visas bättre och mer detaljerat på en MRT-bild.
Vid diagnostisering av ryggsmärta sitter patienter först för en serie traditionella röntgenbilder för att utesluta benrelaterade orsaker till smärtan. Dessa röntgenbilder indikerar slitage på beniga strukturer i ryggraden samt möjliga skador eller degenerativa ryggradssjukdomar. Nästa steg är en MR-undersökning för att bedöma tillståndet hos mjukvävnad som diskar. För patienten är det lika smärtfritt att leta efter orsaken till smärtan som ett diskbråck på en MRT som att ta en röntgen. När det gäller att diagnostisera diskbråck ger en MRT mer exakta bilder än CAT-skanningar eller ett myelogram.
Historiskt sett, före populariseringen av att använda MRI för att diagnostisera mjukvävnadsskada, var myelogram och CAT-skanningar det bästa testet för att hitta skador som diskbråck. Även om dessa tester fortfarande används idag är de inte lika effektiva på grund av bristen på detaljer i de skapade bilderna. Ett myelogram innebär att man injicerar ett speciellt formulerat färgämne i ryggradskanalen. Genom fluoroskopi, en speciell typ av röntgen, använder läkare färgämnet som kontrastmaterial för att markera eventuella avvikelser.
Sällan är ett myelogram tillräckligt för att bekräfta förekomsten eller svårighetsgraden av ett diskbråck. En datortomografi krävs normalt omedelbart efter myelogrammet, medan färgämnet fortfarande finns i ryggmärgskanalen. Däremot är ett diskbråck omedelbart synligt på en MRT utan att några ytterligare tester behövs för de flesta patienter. Bilden av ett diskbråck på en MRT är inte bara mer synlig och detaljerad, utan patienten behöver inte utstå någon form av injektion eller invasion av ryggradskanalen.
Genom att hitta ett diskbråck på en MR-bild minskar läkarna antalet tester som en patient måste utstå till endast två. Kostnaden för att bara använda röntgen och MRI är mindre än att använda röntgen, myelogram och datortomografi. Resultaten är mer exakta, omedelbara och kostar mindre både i form av monetära avgifter, tid och patientobehag.