Eftersom det finns många typer av dragspel som använder olika stämningssystem samt olika tangent- och knapplayouter, kan det vara en utmaning att välja rätt nybörjardragspel. Saker att tänka på är bland annat vilken typ av musik som eleven vill spela, hans eller hennes tidigare musikupplevelse och de musikaliska sammanhang där dragspelet kommer att spelas. Storlek och vikt bör också beaktas, särskilt när det gäller barn och små vuxna. Dragspelslärare och onlineforum för dragspelsentusiaster kan vara bra källor för att hitta det bästa nybörjardragspelet för din situation.
Dragspel faller vanligtvis i en av två grundläggande konfigurationer: unisona eller bisoniska. Ett unisont dragspel producerar samma toner oavsett i vilken riktning bälgen rör sig, medan bisoniska dragspel producerar två olika toner, beroende på riktningen för bälgens rörelse. En ytterligare grundläggande skillnad är om dragspelet är stämt diatoniskt eller kromatiskt. I allmänhet anses ett kromatiskt dragspel vara ett mer mångsidigt instrument eftersom det kan producera alla skarpa och platta toner inom sitt intervall. Kromatiska dragspel anses vara något svårare att bemästra, medan diatoniska instrument lämpar sig för melodiskt enkel folkmusik.
Bland diatoniska dragspel hittar du många många olika konfigurationer som grovt kan kategoriseras efter antalet knapprader och stämningsförhållandena mellan raderna. Italiensk diatonik, ett populärt val för dragspel för nybörjare, har två fulla knapprader som är stämda med en fjärdedel från varandra. De har vanligtvis en tredje partiell rad som består av flera vassa och platta som integrerar väl med dragspelets diatoniska skalor. Det finns också tre-, fyra- och femrads diatoniska dragspel som använder en mängd olika stämningssystem.
Kromatiska dragspel har allt från 20 till dussintals diskantknappar och 12 till 160 basknappar. Ett nybörjardragspel med färre knappar, även om det är mindre musikaliskt mångsidigt, kan vara ett bättre val, eftersom de flesta elever kan spela enkla låtar snabbare och hålla dem motiverade. De två vanligaste tangent- och knapplayouterna kallas B- och C-systemen. Många avancerade spelare väljer B-systemet för att framföra svåra klassiska och tango-repertoarer. C-systemet anses vara en enklare konfiguration för att spela enklare melodier med basackompanjemang, och kan därmed vara ett bättre val för ett nybörjardragspel.
Pianodragspel som använder Stradella bassystem har en enhetlig basknapplayout. Eftersom dragspelaren kan spela olika modeller och märken av pianodragspel utan att behöva lära sig nya fingertekniker, har de blivit mycket populära bland både avancerade och nybörjare. Precis som med kromatiska dragspel varierar antalet basknappar och diskanttangenter avsevärt. En dragspelslärare kan hjälpa till att peka ut vilken modell som skulle passa bäst utifrån elevens tidigare musikkunskaper och musikaliska preferenser.