Det bästa tredimensionella (3D) ritprogrammet är i slutändan ett som kommer att producera den typ av utdata som behövs för ett specifikt ändamål. I stort sett kan funktionerna i ett givet 3D-ritprogram delas in i de som relaterar till modellering och de som relaterar till rendering. För grundläggande 3D-ritning kan program som bara fungerar med geometriska primitiver som kuber, sfärer och text vara användbara, eftersom de inte har en stor bank av verktyg som kan vara mer förvirrande än användbara. Alternativt, för applikationer som karaktärsmodellering och terränggenerering, kan ett 3D-ritprogram som inkluderar avancerade mesh-manipuleringsverktyg och funktioner som svarvning av icke-uniforma relationella B-splines (NURBS) få färdiga modeller att se mer flytande och dynamiska ut. När en modell är klar bör 3D-ritprogrammets förmåga att återge modellen, antingen som en statisk bild eller som en animation, övervägas eftersom funktionaliteten inom detta område från ett program till ett annat kan variera mycket.
En av de viktigaste aspekterna vid val av ett 3D-ritprogram är komplexiteten i modelleringsgränssnittet. De flesta program tillhandahåller grundläggande modelleringsverktyg och förgenererade primitiver, typsnitt och material. För mer komplexa former som kan behöva konstrueras polygon för polygon med individuella trianglar, är ett modelleringsprogram som stöder mesh-redigering avgörande. Dessutom, för animering, tillåter några mer avancerade 3D-program vertexviktning och skelettsystem så att modeller kan manövreras och animeras på ett konsekvent och realistiskt sätt. Filformaten som stöds i ritprogrammet bör vara kompatibla med alla externa program som används, eftersom det kan vara frustrerande att försöka konvertera en 3D-scen eller modell mellan de många tillgängliga formaten.
När en modell är klar kan den behöva renderas för att skapa en slutlig bild eller animation. Vissa program tillhandahåller en integrerad renderare, medan andra har specifika metoder för att använda en extern renderare eller exportera filer till ett separat renderingsfilformat. Om ett 3D-ritprogram använder en intern renderingsmotor och inte ger ett sätt att specificera en extern renderare, måste kvaliteten på den interna renderaren utvärderas noggrant för att säkerställa att den kan skapa användbara bilder och att den hanterar texturer väl.
Beroende på omfattningen av projektet som ska skapas i 3D-ritprogrammet, bör programmets begränsningar undersökas. Av olika anledningar har vissa 3D-ritprogram begränsningar för antalet hörn, polygoner eller till och med objekt som kan finnas i en scen. I en liten scen kanske detta inte är ett problem. Med en större scen kan detta dock leda till en minskning av kvaliteten eller oförmågan att skapa en scen som den är tänkt.