Prägling syftar på att skapa bilder som är upphöjda och lätt strukturerade på kartong, en tjock typ av papper. När han eller hon väljer en präglingsstämpel bör konstnären överväga vilken typ av präglingsteknik han eller hon vill använda. Konstnären bör också fundera över hur mycket tid han eller hon vill lägga på ett projekt. Att prägla intrikata mönster är ofta mödosamt och tidskrävande. Att överväga dessa två faktorer bör hjälpa konstnären att begränsa mängden av frimärksdesigner som finns tillgängliga på den moderna hantverksmarknaden.
Det finns två grundläggande typer av präglingstekniker: våt och torr. Våtprägling går ut på att belägga en stämpel med embossing-bläck, stämpla bilden på papper och sprinkla embossingpulver ovanpå. Konstnären värmer pulvret, vilket smälter samman det till en glänsande, upphöjd design. Den enklaste tekniken för torrprägling innebär att stämpla en bild på en bit kartong och sedan placera bilden med framsidan nedåt på ett ljust skrivbord. Konstnären använder sedan en penna för att spåra bilden och ge den textur.
Att välja en präglingsstämpel för våtprägling beror ofta på konstnärens erfarenhet. Nybörjare bör vanligtvis välja en präglingsstämpel med en relativt blockig, enkel design. Hjärtan, tjocka bokstäver, geometriska former, djursilhuetter och cameos fungerar vanligtvis bra. Präglingsbläck är ofta tjockare än vanligt stämpelbläck, vilket innebär att det är mer sannolikt att det klumpar sig runt bildens kanter. Ju enklare bilden är, desto mindre är chansen att fina linjer eller intrikata detaljer går förlorade i slutprodukten.
Mer erfarna konstnärer kan välja mer komplicerade mönster, men bör ändå undvika mönster med mycket små eller sammankopplade detaljer. Till exempel borde breda keltiska knutar fungera bra, men en träsnittsdesign kan vara ett dåligt val. En spetsdesign med massor av genombrutna detaljer kan vara vacker, men en delikat filigran kan bli suddig. Anledningen till detta är att det smälta präglingspulvret ofta får linjerna att se tjockare ut än de gjorde på själva präglingsstämpeln. Pulvret kan rinna ihop när det smälter, vilket skymmer korsande linjer och känsliga ansiktsdetaljer.
De som väljer den torra metoden har vanligtvis fler valmöjligheter när det kommer till prägling av stämpeldesigner. Dessa konstnärer kan välja vilken stämpel de vill, så länge de spärrar av gott om tid för att avsluta projektet. Den enklaste metoden för torrprägling innebär ovanstående metod att stämpla bilden på kartong och se den på ett ljust skrivbord. Detta upplysta skrivbord låter konstnären se bilden och spåra den från baksidan med en penna. När konstnären vänder på den färdiga produkten ska linjerna på den stämplade bilden höjas.
Enkla mönster, som de som beskrivs för våtprägling, tar mycket kortare tid att spåra än komplicerade mönster. Nybörjare kanske vill öva på blommor, löv och djur innan de går vidare till prickade byggnader och mänskliga bilder. Prägling av stämpeldesigner för dessa projekt kan vara så komplicerat som konstnären vill, så länge han eller hon har tålamod att spåra små detaljer.