Uppsatser tilldelas ofta i gymnasiet eller college för klasser som sträcker sig från engelska till historia och allt däremellan. Att veta hur man skriver en bra uppsats är en avgörande färdighet för alla studenter och börjar med att förstå hur man strukturerar en uppsatskontur. Även om den exakta strukturen för en uppsatskontur beror något på vilken typ av uppsats som skrivs och ämnet, gäller det grundläggande formatet i allmänhet för alla konturer. När du skapar en uppsatsöversikt bör författaren börja med en introduktion, följt av tre eller flera stödjande stycken och avsluta med en avslutning.
Det finns ett antal olika typer av uppsatsformat som används beroende på ämnet och syftet med uppsatsen. Ett jämför-och-kontrast-format kan användas till exempel när författaren vill ge läsaren objektiv information om två eller flera objekt i en kategori. En övertygande essä, å andra sidan, är avsedd att få läsaren att anta författarens syn på ett ämne.
Det grundläggande formatet för en uppsats skrivs med romerska siffror som rubriker. Till exempel får varje stycke vanligtvis sin egen romerska siffra följt av en punkt; så det inledande stycket skulle listas som ”I.” på konturen. Punkter under den inledande romerska siffran dras sedan in och skrivs med versaler i alfabetisk ordning följt av en punkt — A. sedan B. sedan C., och så vidare. Underpunkter under varje punkt kommer att dras in och skrivas med siffror, till exempel 1. sedan 2. sedan 3. Ännu fler underpunkter kan läggas till indragna och under siffrorna, men med en gemen form av bokstaven och en period — a. sedan b. sedan c., och så vidare.
Oavsett typ bör en uppsatsöversikt börja med ett avhandlingsutlåtande, som kommer att fungera som huvudkomponenten i det inledande stycket i själva uppsatsen. Avhandlingens uttalande är där författaren specifikt anger vad han eller hon kommer att bevisa eller diskutera genom hela uppsatsen. Översikten bör innehålla en avhandling på en mening som författaren kommer att utöka när han skriver själva uppsatsen.
Efter avhandlingens uttalande bör dispositionen ha tre till fem stödjande stycken; detta beror dock på de tilldelade sidkraven och vilken typ av uppsats som skrivs. Varje stycke behöver sin egen ämnesmening, som berättar för läsaren vad stycket kommer att diskutera. De enskilda styckena bör var och en innehålla en idé eller ett koncept som tjänar till att bevisa eller stärka avhandlingens uttalande och stödjande bevis. För det andra, och efterföljande styckena, bör den inledande meningen vara en övergångsmening som lätt flyter från föregående stycke.
Under varje inledande mening kan en uppsatsöversikt innehålla ”bullet points” eller nyckelord som författaren planerar att använda i stycket. Genom att lägga till nyckelord eller fraser i dispositionen blir det lättare att skriva uppsatsen och det är mindre troligt att författaren utelämnar en viktig punkt. Underpunkter eller exempel för varje punkt kan också läggas till dispositionen beroende på hur djupgående en skribent önskar att den ska vara.
I slutet av uppsatsens disposition behöver författaren en slutsats. Slutsatsen bör innehålla en mening som bekräftar den ursprungliga avhandlingens mening och binder samman uppsatsen för läsaren. Både avhandlingens uttalande och den avslutande meningen bör fokusera på ämnet för uppsatsen och kunna berätta för läsaren vad författaren försökte förmedla i uppsatsen.