Utvärdering av kognitiv funktion är avgörande för att förstå och behandla en mängd olika fysiska och psykiska sjukdomar. I allmänhet används skriftliga eller muntliga tester för att mäta olika aspekter av en individs hjärnfunktion. Dessa prov kan vara generella intelligenstester eller åtgärder som är speciellt utformade för att testa kognitiv funktion som nivån för kognitiv funktionsskalan. Vid kognitiva mätningar beaktas faktorer som minne, uppmärksamhetsförmåga och medvetenhetsnivå.
Ett förändrat tillstånd av kognitiv funktion – eller rationell tanke och hjärnfunktion – är en nyckelindikator på psykisk sjukdom eller fysisk hjärnskada i många regioner. I USA, till exempel, är ett antal psykiska störningar listade med kognitiv dysfunktion som ett symptom i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, eller DSM. Vidare kan olika fysiska skador såsom hjärntrauma eller hjärnsjukdomar som demens försämra en individs sinne. Förtrogenhet med hjärnans och sinnets normala funktion är avgörande för att upptäcka eventuella avvikelser.
Utvärderingsskalor som kallas mentalstatusundersökningar är kanske den vanligaste typen av funktionstest. Dessa tester består vanligtvis av en serie frågor som läkaren ställer till patienten. Frågor kan mäta medvetenhet, minne, problemlösning eller andra aspekter av mental och kognitiv hälsa. Patienten kan också bli ombedd att utföra vissa uppgifter som kommer att utvärdera finmotorik, analytisk förmåga eller andra liknande egenskaper.
Dessa frågor kan grupperas i kategorier som de ovan nämnda. Grupperingar kan hjälpa till att avgöra om problemen är begränsade till vissa kognitiva områden eller om dysfunktionen påverkar hela spektrumet av hjärnaktivitet och tanke. Patienterna bedöms vanligtvis på en numerisk skala för varje fråga. Alla svar kombineras sedan för att ge en individs placering längs ett spektrum från hög till låg kognitiv funktion. Level of Cognitive Functioning Scale är ett sådant testexempel.
Läkare kan också använda generella intelligenstester för att få en bred förståelse av potentiell kognitiv dysfunktion, eftersom dessa tester mäter många av samma variabler som tester som utformats specifikt för försämrad kognition. Att använda dessa testtyper skulle kräva en jämförelse mellan poäng på ett gammalt test med poäng på det nyare testet. Eventuella andra resultatpåverkan som naturlig åldersrelaterad kognitiv försämring bör beaktas vid utvärdering av resultaten.
Kemiska tester kan ge ytterligare insikt i kognitiv funktion. Vitaminer, stresshormoner och sekret från sköldkörteln kan alla påverka mental medvetenhet. Testning av sådana ämnen kan därför vara till nytta. Många fysiska sjukdomar kan påverka dessa kemiska nivåer.
När en individ visar tecken på potentiell kognitiv dysfunktion hänvisas han eller hon vanligtvis till en neurolog, psykiater eller annan specialist. Varningstecken inkluderar följande: minnesförlust, nedsatt analytisk eller problemlösningsförmåga, radikala personlighetsförändringar, talsvårigheter och minskad medvetenhet eller vakenhet. När en försämring har fastställts är nästa steg att avslöja källan till störningarna. Behandlingsprotokoll kan alltså sträcka sig från kosttillskott till beteendeterapi.